Frågan föds i Orion

Går ut med hunden.
Stjärnklart ute, plusgrader, blåsigt.
Styr stegen upp mot skogen, vår vanliga kvällspromenad.

Ovanför blinkar stjärnor i blåsten.
Orion i söder bortom tallarna
har snart haft sin bästa tid på himlavalvet.

Gud, om du finns,
hur stor är du då?
Frågan föds i Orion.

Ljuset från Betelgeuse, Orions starkaste stjärna,
längst uppe till vänster i stjärnbilden,
sändes ut redan för ca 667 år sedan, på digerdödens och den heliga Birgittas tid.

Om Orions starkaste stjärna Betelgeuse slocknar,
gammal som den är och i avtagande,
flammar upp och dör i en enorm supernova, starkare är månen,

Om det sker idag, så får vi inte veta förrän om 667 år,
trots att ljuset färdas blixtsnabbt.
Himmelska avstånd.

Du Kraft som har skapat allt detta,
du är mäktig, du är helig.
Om du är slumpen, så är du totalt otrolig, för att inte säga osannolik.

Vi kallar dig Livet, Gud, Allah, Meningen, energin och hundra andra namn.
Men mäktig är Du och ogripbar,
du som har svaret på våra frågor, livets, dödens och vardagens.

Du är för stor för min tanke och mitt vetande.
Jag närmar mig i vördnad och tillbedjan
och säger med seraferna

Helig,
helig,
helig!

Du låter mina pulsar slå,
mina naglar växa och mitt hår.
Du vet min tid och min riktning.

Ljus strålar från din närhet,
gyllene strålar av värme och omsorg
från centrum, gudspärlan.

Du skapade stjärnorna.
Du vill mig och känner mig.
Oerhört.

Följer mig, leder mig,
vet när en stjärna skall födas
och när den skall dö.

Du är nära,
omsluter mig,
leder mig.

Du låter mitt hjärta slå,
mina tankar gå,
min vilja formas.

Otrolig,
ofattbar,
oemotståndlig.

Du
Jag
Vi