Skotta, ja

Idag är jag inte lika poetisk som i fredags.
Visserligen är ljuset hänförande och får en att vilja röja väg för våren.
Men rackarn vad jobbigt det var att skotta. Jag fick ju nästan kondition av det!

Först lånade jag ihop till projektet: 1 st flakvagn, tack Peter, och 1 st snöslunga, tack Staffan. Sen körde hustrun och jag försiktigt ut till Ytterskog och det underbara vintervädret.
Men si, där var snötäcket mycket djupare än jag trott. I fjol var det en meter vitt ovan vår gräsmatta, idag 60 cm vilket också kräver sin man och sin kondis. Som jag inte riktigt hade.

Jag kämpade på med både snöslunga och skovel i en god timme tills jag lät som en trasig blåsbälg och ögonen stod rakt ut ur huvudet, rödsprängda och paniska.
Men det blev så fint så fint. Nu kan själva kungen komma på besök.

Och besök fick vi. När jag duschat och vridit ur mina paltor en timme samt känt på doften av nygräddade semlebullar i stugan, då kom första besöket, våra grannar från Överdal.
De kunde skrida in som kungenochsilvia längs min processionsväg,
och semlorna smakade kungligt de med.

Sammantaget en härlig och hoppingivande söndag.
Fast - jag måste nog jobba lite mer med fysiken.
Livet är inte alltid poesi.