19 maj 2012

Einar Isacson in memoriam

”Hvad est du dog skøn,
Ja skøn, ja skøn.
Du allerlifligste Guds Sønn.”

Körresa till USA
Luleå kammarkör på topp.
Konsertsalen fylld till sista plats.

Du går fram till ditt instrument.
Bugar med en kejsares utstrålning
Och vänder dig sedan mot Grieg och hans Fire Salmer.

Liten, spenslig och vek lyfter du dina karaktäristiska armbågar och börjar spela.
Med din egen sköra själ som pensel målar du din allra innerligaste tillbedjan:

”Hvad est du dog skøn, Ja skøn, ja skøn.
Du allerlifligste Guds Sønn.”

Ni röner framgång och ger ut skivor.
Och du vet att du är den ledande körkonstnären norr om Stockholm.

Tio år senare har ditt missbruk helt förändrat bilden.
Du förlorar din kör, du förlorar din organisttjänst men får ett sista stort förtroende.
Att skriva Örnäsets egen kantat: Det himmelska Jerusalem.
Den uruppförs vid Svenska kyrkans riksmöte i Luleå 1995
av Luleå Kammarkör under Monica Wasbergs ledning
och med Rolf Ericzon vid orgeln.
Och mosaiken  i Örnäsets kyrka glöder.

Men efter ytterligare tio år är du död och begraven och ingen vet riktigt var.
Vem tog dina sista opus? Vem satt hos dig mot slutet?
Du hade ju inga vänner och bara avlägsna släktingar.

Du levde oförstådd som Max Reger och fick ett slut a la Mozart.
Du var gift med Fru Musica och hon ägde hela ditt hjärta.

Tack Einar för din gärning,
för Luleå kammarkör, för kantaten,
och för dina söndagliga koralförspel,
korta, genomtänkta, fyndiga
men obegripliga för de flesta.

Jag fick vara en av de få som fick ta hand om dig när allt gick överstyr.
Tack för att du lät mig komma nära din stora ande och dess bräckliga skal.

Du kommer kanske inte att hamna i musikhistorien utanför Norrbotten.
Kanske var du inte så stor som du själv trodde.
Men vi är några som har sett din monumentala storhet mitt i ringheten.
Du var en sann konstnär,
himmelsk
men omöjlig,
hängiven
men utan bärande relationer till andra,
så totalt ensam i ditt majestät.

Jag hoppas att du nu vilar ut
för att en dag få vakna med klar blick
i det himmelska Jerusalem
och där lyfta dina händer för det stora uruppförandet.

3 kommentarer:

  1. En så elegant och ärofylld minnesskrift över en av våra norrbottniska musikgiganter. Det är ett ögonblick mellan genialitet och olycka. Jag minns många förtrollade konserter med kammarkören, verk av Rautavaara, Boldemann och Isacsson himself. Minns även ett program till en orgelafton med Einar i Gammelstads kyrka i försommartid. Han var porträtterad på omslaget i tre olika poser, intressanta vinklar, bara det en riktig uppstickare. En örn i undulatbur. Min pappa Lennart Wahlin manade mig alltid att se det goda, det geniala, bortom allt tisseltassel.
    Vänlig hälsning Lotta, Ingrid Jarnryd

    SvaraRadera
  2. Väldigt fint! / Mattias

    SvaraRadera
  3. Väldigt fint skrivet om min gamla lumparkompis och vän Einar. Sommaren -65 höll vi ihop i vått o torrt. Även i Sthlm -66 -67. Sen sågs vi aldrig mer. Einars oroliga ande sökte sin hjärtas dam ... men förgäves.

    SvaraRadera