Fiske

Dottern med familj har tillbringat midsommarnätterna i vår stuga och lillstuga.
Själva har vi sovit i stan.
Idag, deras avresedag, var vi tidigt på benen.
Körde till stugan för att barnen skulle hinna Fiska!
Vi tog svängen förbi COOP och inhandlade nödig fiskeutrustning.
Masken var grävd och lagd i burk redan igår kväll.
Så nu var det dags.

Efter en styrketår morgonkaffe gav sig fiskargänget iväg.
Det duggade lite och var vindstilla, alltså perfekt fiskeväder.
Vi lade ut från vår hamn i Skogstjärnen, Mikael rodde och jag agnade på.
Redan efter ett par minuter var matchen vunnen:
Ture hade napp!
En liten beskedlig mört som hade fastnat på kroken.
Med lite hjälp från morfar fick han fångsten ombord.
Och han gjorde precis som sin storasyster. Åt upp den.
Nej inte direkt. Men när vi efter en trekvart insåg att det inte skulle bli nåt mer,
vände vi åter till kaj och tömde båten på all sin fångst.
Den bars i triumf upp till stugan, där en stolt moder tog emot sin kämpe till fiskare
och genast rensade och stekte fisken.

Väskorna stod färdigpackade för vidare färd mot norr. Men vad hjälpte det?
Här fanns det som var viktigare!
Med stort allvar och aptit intog dottersonen sin mört på en tunnbrödmacka.
Sen var allt klart. Nu kunde de åka vidare.
- Hej då, barn!
- Hej då Morfar! Hej då Åsa!

En bil rullar bort
men lämnar ett ljus och ett leende
av en midsommar tillsammans.