Sånger till Frälsarkransen

Det är ganska märkligt egentligen.
Jag menar hur det kan stämma ibland.
För ett par år sedan fick jag frågan om jag ville skriva musik till några texter som anslöt sig till Martin Lönnebos Frälsarkransen. Två diakoner runt Härnösand jobbade med konfirmationsundervisning för ungdomar med behov av särskilt stöd och saknade sånger som passade till frälsarkransmaterialet. Under en retreat satt de båda och skrev ned små texter kring flera av pärlorna. Texterna är väldigt enkla och korta men oerhört innehållsrika.
T.ex. till jagpärlan:
Jag är glad för att jag lever. Jag är glad för att jag finns.
Jag är glad för att du ser mig. Tack min Gud för att jag finns.

Eller doppärlan:
En gång blev jag ditt barn. Jag får vila i din famn.
I Guds familj jag lever. Du känner mig vid namn.

Ökenpärlan:
Ingen kan fatta, ingen förstår. Ingen kan fatta hur dåligt jag mår. Tänk om det aldrig tar slut!
Gud du som fattar, Gud du förstår. Tack att du hör mig och vet hur jag mår.

Hemlighetspärlorna:
Tack o Herre för denna dag. Förlåt mig alla jag gjort illa. Hjälp mig leva varje dag nära dig.

Tystnadspärlorna:
Tystnad, ro och stillhet. Jag får vila i dig.
Du säger: Kom jag tar din hand.
Jag kommer till din kärleks famn.

De här texterna och några till fick jag med frågan om jag kunde sätta musik till dem.
Och då hände det märkliga. Jag satte mig vid köksbordet med ett notpapper och en blyertspenna, och så kom det. Bara kom, som det aldrig gjort förut. Inom en timme hade jag tonsatt alla sju eller åtta texterna och det utan att ens ha provat melodierna till piano eller gitarr. Jag skrev helt enkelt ned dem som de kom i huvudet. Rakt av.

Nu har jag just kommit hem från ett konfirmandläger för en liten grupp särskoleungdomar som under året har jobbat med Frälsarkransen som metod och material. I gruppen har Berits, Åsas och mina sånger sjungits. Och nu fick jag själv vara med och sjunga.
Och som dom sjöng, ungdomarna! De ville inget hellre. Till min förvåning märkte jag att mina små tre-ackordssånger fungerade, lyfte och bar de fina texterna och satte sig direkt hos ungdomarna.

Det är nästan så att jag skulle vilja säga som en del sa under den karismatiska väckelsen:
Jag fick en sång i morse...