Det är över

Såja, det var Stockholm det.
Den här gången blev det inget roligt besök i huvudstaden. Det blev hjärtoperation.
Nu är hustrun och jag åter hemma i Ångermanland och kan pusta ut.
Den långa om än snabba tågresan upp gick bättre än jag trodde. Jag intog strömsparläge i min stol och sparade på energin så gott det gick. Satt mest och vilade blicken på de förbirusande skogarna och ängarna, hur man nu gör det. Men det gjorde jag, tröttlycklig över att allt har gått så bra.

Hemma i sommarstugan togs vi emot av två systrar och en svåger med leende famnar
och med Hemlagad Mat. Efter tre veckor av sjukhusmat smakade det himmelskt.
Och vi fick berätta.

Idag skiner en blekare sol över vår gräsmatta än sist jag såg den.
Det blåser och löv faller hela tiden.
Jag har helt missat augusti månad känns det som. Och den som lär ha varit så strålande.
Men jag hade kunnat missa mer,
mista allt.

Tänker på mina medpatienter på Karolinska och Rehab och är glad över hur vi kunde stötta varandra i den gemensamma bedrövelsen. Tänker på all den kvalificerade vård jag har fått och på den förmånen jag haft av en aldrig svikande hustru vid min sida. Och på barn och vänner som hört av sig på olika sätt.

Jag har sagt det förr här på bloggen, men jag säger det igen.
Jag är tacksam.

"Bjuder en mänska till stilla kärleksfest
oss kyliga och tröga som folk är mest,
lägger som himmelsk läkning för djupa själasår
en vän, fri från beräkning, sin hand i vår,
synes en ljusglans sprida sig kring vår plågobädd,
då sitter vid vår sida en gud förklädd."  (Hjalmar Gullberg)