De här dagarna säger stiftet tack och goodbye till sina gamla politiker. Stiftsfullmäktige är samlat till ett något avslaget höstmöte, det sista för denna mandatperiod. Cirka en tredjedel av dem kommer inte tillbaka utan avgår i och med dessa dagar.
Kära möten, kära ansikten,
vi har haft mycker roligt ihop och huur ska det nu gå när ni slutar, osv.
Ja hur ska det gå. Några slutar för att de vill sluta. Andra slutar fast de skulle vilja fortsätta, men det ville inte väljarna. Och i deras ställe kommer nästa månad nya fräscha (?) krafter. Vad vet dom om kyrkan, och vad kommer dom att tillföra och ändra?
Vi får se.
Det har varit några jobbiga dagar för min del. Det stundar förändringar på kansliet, och sånt känns. Vi har bytt biskop och får nu ett nytt stiftsfullmäktige, som ska välja en ny stiftsstyrelse, som ska bestämma arbetsorganisation för den arbetsmodell som fullmäktige har beslutat.
Vem står för kontinuiteten? Vem ska hjälpa vår nya ledare in i allt det nya?
Hur ska allt bli?!
Ute regnar det som vanligt.
Där handlar det om kontinuitet i alla fall.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja visst är det lite skönt att det är lika för alla det där regnet. Och solen med för den delen... Och det kanske inte är så stor skillnad mellan att byta organisation i kyrkliga sammanhang som att göra det i det privata. Varenda gång man gör något nytt, byter inflytande.. blir det kaos. Först. Lite skönt är det, att det också är lika för alla. Stora och små... Rika och fattiga. Alla.
SvaraRadera