Hemresa

Jag sitter nu i sommarstugan hemma i Sverige, Härnösand och Ytterskog.
Ofattbart.
Klockan är fem på morgonen. Jag har sovit sex timmar som klubbad.
Och har nu fått en kopp kaffe och sitter och ser ut över en bländande vy.
Grönska, stillhet och soluppgång.

Hemresan gick bara bra. I förrgår kl 12 lyfte jag in resväskorna i flygtaxin på Hyde Street.
Och igår anlände vi till Midlanda kl 16 men där fanns inte några väskor, fast de var incheckade ända till SDL. De dyker väl upp under helgen. Kanske berodde det på att vi bara hade trettiofem minuter på oss att byta till inrikes på Arlanda.

Flyget från San Francisco till Frankfurt tog 10 tim och en förlorad natt. Vi åkte med en Airbus 380 med plats för över femhundra passagerare i två våningar. Det var som att åka tåg. Jag satt på rad 64 C och roade mig med några filmer på min lilla monitor. Sökte på Comedy och hittade den urgamla skrattfilmen Those magnificent men in their flying machines från 1965. Jag minns med stor fröjd hur jag såg den med Kerstin och hur vi vrålade av skratt. Tur att jag den här gången satt bältad när den tyske officeren brakade ut i kärret i sidovagnsmotorcykeln. Jag gillar stort sån humor. Filmen var ett kärt återseende och klockren för mig.

När man flyger österut så länge, är det först kväll och sen direkt morgon. Det blir alltså ingen sömn, däremot en massa kryp i benen. För att få något annat att tänka på sökte jag på musikfilmer och hittade även där en guldklimp, Puccinis La Bohème med Anna Netrebko som Mimi. Och där blev jag fast i fyra gripande akter och en spännande upptagning från festspelen i Salzburg ifjol. Så resan gick fort och jag fick uppleva kultur på hög nivå så att säga.

På Arlanda slog jag personbästa från utrikes- till inrikeshallen och tog trappan upp till säkerhetskontrollen i två språng typ förbi världens längsta kö för att inte missa planet till Sundsvall. Hustrun hakade på och förvånades över min plötsliga och mycket osvenska beslutsamhet att strunta i konvenansen. Nej nu skulle jag hem! Och på Midlanda väntade kär syster, och hemma hos henne väntade kär svåger med Köttbullar! Toppen.

Sista biten körde vi själva i vår gamla kära Skoda Fabia upp till Ytterskog och rakt ut i spenaten som Jerry Williams skulle säga. Och här hade det hänt saker sedan i julas.
Vår underbare bonde i byn, Benka, har avverkat skog vid torpet, så att vi nu har ljust och luftigt kring vår tomt och ser mer av sjön. Återstår en massa uppröjning vid stigar och broar, men nåt ska ju den pensionerade prästen göra också.
På vår farstukvist väntade en nygräddad sockerkaka och ett Välkommen hem från några vänner. Underbart.

Nu när solen har kommit upp tar vindarna fart och torkar upp daggen.
Jag ämnar koka en kaffetår till att morna mig med.
Sen ska jag fira intåget i sommarhagen med att bära ut sommarmöblerna och inta verandan.
Hustrun har redan satt ut fasadflaggan.
Ikväll blir här grillkväll med myggen, var så säker!