Både plus och minus

Jodå, gårdagen var okey, kanske till och med bra, fast tekniken fortsatte att spela oss spratt.
För när hustrun gick upp till kyrkan i går morse och i förbifarten tittade till SKUT-bilen som stod parkerad på uppförsbackesidan, upptäckte hon att den hade blivit påbackad och helt intryckt i fronten. Så hela förmiddagen gick åt till att tömma bilen på 40 psalmböcker som bars uppför slalombacken till psalmboksstället i sjömanskyrkan, och hjälpa diakonen att ringa efter en bärgare och ringa försäkringsbolag och AAA och ordföranden och jag vet inte vem. Jag följde förstås med henne i bärgningsbilen till verkstan där hon fick skriva på papper och ta sig till Hertz och skriva på papper och hämta ut en hyrbil. För hon hade en tid att passa en timme utanför stan i ett hem där en minnesstund skulle hållas efter en avliden.

Det blev alltså en något svettig inledning på dagen, särskilt att kånka psalmböcker och sen skynda hem till en inbokad telefonintervju med en tidigare kyrkorådsordförande, och sen upp till hustru och bilen igen. Jag följde henne runt till alla ställen, och när allt var klart och vi satt i den hyrda Nissan Cube-lådan och redan var sena till minnesstunden, insåg jag att jag skulle missa dagens tupplur. Vi slängde in gitarren i baksätet och gav oss genast ut på snabba fyr- eller femfiliga motorvägar till det viktiga sammanträffandet med den sörjande familjen.
När vi kom hem igen var dagen redan över. Men visst blev den helt okey. Utom för killen som backade sönder vår lilla Nissan Versa med sin stora flak-van eller truck som dom säger här. Han, den olycklige men ärlige, hade dock lämnat en lapp på framrutan med namn och telefonnummer och en förkrossad bön om förlåtelse. När Svenska kyrkans diakon så ringde upp honom, blev han helt tagen av att hon inte ens var arg på honom. Nej, sa hon, det skulle ju kunna ha hänt mig lika väl, så jag förlåter dig visst. Och då genmälde mannen: O så bra, det här ökar säkert min karma... Varpå diakonen kontrade med att önska honom Guds välsignelse. Och själv tänkte jag: Vilken tur att Guds nåd och välsignelse inte följer några karmalagar utan ges till idel syndare.

Men -
Kanske på grund av gårdagen så är jag helt matt och slut idag. Har inte gjort några utryckningar alls utan bara suttit med SF-församlingens historia i ett par timmar samt sovit middag en hel timme. Lagade heller ingen mat, utan vi gick ut och åt sushi till middag. Det har varit skönt och helt nödvändigt med denna dag av återhämtning. Det blev nog lite för mycket för mig igår. Jag har känt mig labil och tårögd av all trötthet. Men kanske också för att det är den 31:a oktober i morgon, dvs mina föräldrars dödsdag. Hur gammal jag än blir, så gör det här månadsskiftet ont, det hjälps inte. Om ett år skall 20-årsdagen högtidlighållas i Roselawn utanför Chicago där flygplanet krossades mot sojabönsfältet. Då måste jag dit.

Jag ska försöka ta till mig min föräldrars godnattpsalm som de sjöng också den sista kvällen hos min syster  och hennes familj innan hemresan till Sverige:

Så går en dag än från vår tid och kommer icke mer.
Och än en natt med Herrens frid till jorden sänkes ner.

Men du förbliver den du var, o Herre full av nåd.
Och våra nätter, våra dar du tecknat i ditt råd.

Trygg i din vård jag lämnar mig när solen från oss flyr.
Och gladligt skall jag prisa dig när dagen åter gryr.

Men om det stilla dödens bud i denna natt jag hör,
det är min tröst att din, o Gud, jag lever och jag dör.