Hej igen

Ja nu är det fredag igen, en vecka senare.
Jag har varit tyst under veckan.
Har känt att jag liksom inte har något att säga mänskligheten.

Har varit fullt sysselsatt med små nära ting, av föga intresse för världen.
Spelat till sångstund med ett tiotal barnfamiljer i Santa Cruz.
Därefter kört bil ned till Los Angeles och passat Åsas barnbarn under några dagar.

Idag har vi lett småbarnssång här på sjömanskyrkan i San Francisco.
Jätteroligt verkligen, men lika urkramande för mig som konvalescent.
Men jag är så otroligt tacksam över mina egna framsteg.
Att jag nu orkar och får vara med och möta varje ny dag
och de människor som Gud sänder i min väg.

"Jag lyfter ögat mot himmelen och knäpper hop mina händer.
Du käre Gud som är barnens vän, till dig min tanke jag vänder.

Jag är så glad att få tacka dig, och gärna vill jag det göra.
Jag vet det visst att du ser på mig. Och vad jag ber vill du höra.

Tack för allt gott du mig ständigt ger att känna, älska och äga.
Tack gode Fader för mycket mer än jag kan nämna och säga.

Så skydda mig med din starka hand, du Fader god utan like.
Och låt mig växa för livets land, som är ditt himmelska rike."

Psalmboken, nr 210