Biskopshögtid i San Francisco

Vi har storfrämmande.
Biskopen för utlandskyrkan är här,
min gamle studentkamrat Sven-Bernhard Fast.
Som jag redan skrivit insatte han förra helgen vår nye kyrkoherde Staffan Eklund i sin tjänst,
och denna helg gästar de båda San Francisco.

Gårdagen blev fullmatad.
Först deltog biskopen i småbarnssången, den andra för terminen, då föräldrar kommer långväga ifrån för att delta. Igår kom tio föräldrar med minst ett barn var, däribland två nya familjer, så det blev ett härligt myller på kuddarna i kyrkan. Vi sjunger ju rätt mycket samma sånger gång från gång, och det är skoj att se igenkännandets glädje hos barnen. När Åsa tar fram sina hemliga lådor och täckta korgar, vet barnen precis vad de innehåller, men det är lika spännande varje gång det avslöjas. Nu hade vi lagt in ett par nya sånger som vi tror ska passa dem bra.
En liten andakt ingick förstås i halvtimmen, med tänt dopljus och Gud som haver. Dagen till ära fick biskopen sista ordet och välsignade Guds lilla barnaskara. Efter det ville alla barnen vara med om att släcka dopljuset. Ja dom är härliga, dom små.

Efter sångstunden var jag själv så trött att jag gick hem och sov en timme, medan biskopen fikade med familjerna och sedan hade en träff med sin diakon tillsammans med norske sjömansprästen. Staffan hade ett vigselsamtal med ett brudpar, och därefter, när jag hade kvicknat till, satte vi oss i SKUT-bilen,  Åsa lilla Nissan Micra, och körde över GG-bron upp till den lilla staden Tiburon och dess lutherska kyrka. Där infann sig kyrkorådets ledamöter med respektive och deltog i en informations- och samtalsstund kring utlandskyrkans uppdrag och våra mål för verksamheten här. Dagen avslutades med en gemensam middag nere på en yachtklubb nere i hamnen.
En lång och innehållsrik dag således.
Jag hade inte svårt för att somna på kvällen om man säger så.