Alltså, Händels Messias!

Gårdagskvällen blev en höjdare. G F Händels oratorium Messias ges traditionsenligt här i stan under några kvällar före jul. San Francisco Symphony med sin mästerlige kördirigent Ragnar Bohlin bjöd på en oförglömlig konsert. Vi var där med en god vän och fick oss en trevlig och värmande fredagskväll.
Åttio körsångare och trettio orkestermedlemmar höll mig trollbunden i över två timmar. Men allra mest fascinerades jag av dirigenten. Han ledde framförandet med - vad skall jag säga - med skönhet. Jag var helt tagen av hans vackra konstutövning som utstrålade både styrka och ödmjukhet, precision och avspändhet. Med sin egen totala koncentration höll han kören, orkestern och de fyra solisterna helt i sina händer. Den jättelika kören sjön med en precision som om den var en liten kammarkör. För en gammal oratoriesångare som mig var det en fröjd att höra deras snabba sextondelar i t.ex. For unto us a child is born, eller For his yoke is easy. Hela verket strålade av intensitet, dynamik, glädje och högtid. Och allt detta fanns förkroppsligat i Ragnar Bohlins ledarskap där framme.

Sedan är det ju skoj med Ragnars dubbla koppling till Härnösand. Hans farfar Torsten Bohlin var biskop i Härnösand. Och för två år sedan gästspelade han själv i Härnösand med Radiokören och uppförde Requiem av vår dåvarande domkyrkoorganist Fredrik Sixten. Men till vardags är han alltså ledare för San Francisco Symphony Chorus. Som den erfarne organist han också är, spelar han så ofta han kan vid Svenska kyrkans gudstjänster i Norska sjömanskyrkan. Gissa om det uppskattas här i församlingen!

Tack Ragnar, tack Händel!
Och tack Gud för musikkonsten!