Fokus i gudstjänsten

I norska kyrkan handlade det idag om Sådd och skörd. 

Predikan hölls kring Jesu liknelse om sådden, 

eller som vi sa förr: Fyrahanda sädesåker i Luk 7. 

Prästen sa på ett bra sätt att vi kan ha de olika jordmånerna (heter det så?) inom oss själva: 

okänslighet för Guds ord, dålig uthållighet, världsliga omsorger eller ett lyssnande hjärta.

Det fick mig att fundera på med vilken inställning jag deltar i gudstjänsten. 

Vilket fokus har jag när jag öppnar kyrkdörren? 

Det kan vara väldigt olika och resultera i mycket olika upplevelser av kyrkobesöket.

Gruppen
Tro om jag är rätt klädd idag? 

Ja se, där är Olle. Han har också kavaj men ingen slips. Bra.
Men där är Kalle, han är lika korrekt klädd som alltid.
Och där är Malin. Henne har jag inte sett på länge. 

Tro varför hon har varit borta? Kanske på resa?
Skönt att ingen sitter nära mig idag. 

Skönt i alla fall att Pelle hälsade på mig.
Nu reser dom på sig. Javisst ja, här ska man stå och här ska man sitta.
Nu går vi till nattvarden. I nattvardkön nickar jag åt dom jag känner 

och trycker kanske någons hand.

Formalia
Det är ett tryckfel i gudstjänstagendan, förresten två.
Har dom verkligen rätt färg på antependiet idag, det ska ju vara grönt, eller?
Och nu hoppade prästen över ett moment. Glömde han, eller var det meningen?
Ska vi verkligen sjunga mej när det står mig och är ett rim på evinnerlig?
Nu reser jag mig först av alla, så att de andra ser att man ska stå här.
Varför blir det alltid så kaotiskt kring nattvardsutdelandet?

Musiken
Oj vad härligt med en riktig orgel!
Nu spelar hon lite väl långsamt. Den här psalmen ska gå fortare.
Idag ska vi tydligen sjunga en ny variant av Lovsången. Den kan inte jag.
Oj vad kyrkokören sjunger falskt/bra idag!
Härligt med lite musik under nattvardsgången. Det känns så inbäddat då.

Wow, vilket postludium!

Organisation
Värst vad dom springer omkring där framme före högmässan! Vet dom inte vad dom ska göra? Det ser ut som om prästen har glömt nåt, för nu försvinner hon ut i sakristian.
Varför kan inte textläsarna gå fram lite tidigare så att vi slipper vänta.
Tänk att det ska ta sån tid att be för kollekten!
Det hade varit bra med en nattvardsstation till idag när det är så mycket folk.

Professionalism
Idag har kantorn nog inte övat så mycket i förväg. Och där spelade han fel igen.
Den här prästen älskar att svänga sig med latin och teologiska uttryck. Är det nödvändigt?
Den här prästen är bra på att leda en gudstjänst. Det flyter och är innehållsrikt.
Varför är det så mycket hokuspokus kring nattvarden?

Nu drog vaktmästaren inte på mikrofonen i tid, igen! 

Folklighet
Vår präst kan verkligen ta folk. Vilken tur att det är hon idag.
Härligt med gamla invanda psalmer.
Nu ska prästen ta i hand igen och tacka för gudstjänsten. Men vet han vad jag heter?

Diakoni
Vad bra att dom säger ett välkommen innan klockringningen. Det liksom samlar oss.
Bra också att vi får hälsa på varandra under fridshälsningen.
Men varför har vi inte alkoholfritt nattvardsvin? Olle är ju här idag. Och barnen?
Inte ett ord i predikan idag om vårt uppdrag i samhället. Bara om själen.
Bra att förbönen är lokalt fokuserad och inkluderar dem som har det svårt.
Hur ska dom sörjande se när vi tänder ljusen för de avlidna?
Borde vi inte sitta lite mer mot varandra i stället för bakom varandra?

Såna här tankar och andra liknande kan jag ha när jag sitter i kyrkan, och säkert gäller det fler än mig. Det blir lätt olika olika söndagar vilket kan bero på mycket. Men jag försöker skärpa till mig när jag upplever att jag inte har rätt fokus. För fokus måste jag ha på det som verkligen gäller, det som gudstjänsten handlar om. Fokus måste ligga på mitt och de andras möte med Gud, visserligen i ett socialt rollspel, i ett liturgiskt skeende, men allt skall ju främja det viktigaste, eller hur? Och då måste även jag själv främja mitt gudsmöte! 

Det handlar då inte alls om det yttre, hur det eller det fungerar idag, hur den och den uppför sig och hur prästen eller kantorn har förberett sig. För om sådant hamnar i mitt fokus, så kommer Gud i bakgrunden, och det viktiga blir dolt bakom en massa annat.

Är vi så andligen döva eller ofokuserade,
att vi blir förvånade när någon sitter försjunken i bön innan gudstjänsten,
eller efter nattvarden?
Jag får inte glömma det viktigaste: 

Jag är här för att möta en Gud som älskar mig och vill ta emot mig och min tillbedjan idag. 

Ingenting yttre är viktigt när det kommer till gudstjänstens insida. 

Där är det jag och Gud tillsammans med hela den världsvida kyrkan. 

När jag går fram till nattvarden, gör jag det med vännerna här i kyrkan, 

men också med alla dem i Härnösand, Luleå, Tanzania, Umeå, Sydafrika, Fredrika och Boden. 

Om jag börjar där och  har mitt gudstjänstfokus där, 

så kommer jag att slippa många irritationsmoment i gudstjänsten. 

Och då kan Gud lättare bli det levande centrum kring vilket hela gudstjänsten rör sig.