Körsång igen!

Länge har jag varit som en varg utan flock. Men idag fick jag mig en flock igen.
Kände pirret redan i morse: Idag är dagen K som i körsång. Idag ska vi börja sjunga tillsammans i svenska församlingen. Om nu någon kommer vill säga. Visionen var att försöka samla sångintresserade till en stunds övning efter högmässan och kyrkkaffet och sikta på att sjunga ett par sånger i nästa månads gudstjänst. Och efter den här dagen vågar jag tro på en liten kyrkokör den 9/3. Tolv personer dök upp till övningen, fler än jag alls vågade tro på. Och ändå vet jag om några till som hade velat vara med. Det var ju busväder, så några fick vända hem eller kom sig aldrig iväg.
Jätteroligt att få leda sång igen. Det här var ju en helt öppen match. Skulle alls några komma, hade de körvana eller var de nybörjare? Skulle repertoaren som jag hade valt vara för lätt eller för svår osv? Tusen frågor.
Vi började med en liten uppsjungning och tog oss sedan in i flerstämmighet via ett par kanons som står i psalmboken. Sen sjöng vi både tre- och fyrstämmigt, och helt plötsligt hade jag en skönsjungande blandad kör framför mig.
Detta är något stort som händer när människor kommer samman och öppnar sig och provar att sjunga ihop. Och så stämmer det, och det blir så roligt! Och så låter det så bra till och med!
Att få vara med och locka och hjälpa människor att skapa något vackert tillsammans med andra, det är fantastiskt.

Det kanske ligger något i det en av nybörjarna sa när jag för ca tjugofem år sedan startade Ersbodakören i Umeå:
- Jag vill vara med och lära mig sjunga i kör, för jag har märkt att körsångare är gladare än andra människor.