En kväll med herr Mozart

Ikväll har vår lille herr Mozart haft bjudning för sin dagispersonal.
De underbara fem vänner som hjälper oss med hundpassningen kom hit på middag.
Och oj vilken trevlig kväll vi fick.
Mozart blev märkbart till sig av att alla hans kära vänner dök upp.
Fjäskade runt dem hela kvällen. För de hade med sig godis till kvällens värd.

Och runt middagsbordet blev vi mycket snart som småbarnsföräldrar,
livligt diskuterande grannhundar och bajspåsar mellan tuggorna.

-Mozart verkar inte bry sig om dom stora hundarna. Han är nog lite rädd för dom.
-Men har ni sett den där ettriga hunden med den unga matten? Han är inte att lita på.
Jag brukar säga till henne att ha den i koppel. Det är väl ändå självklart att ha hunden kopplad, eller!
-Nina och Mimmi är ändå hans favoriter. Han bara älskar dom.
-Vilka är det? Bor dom här?
-Ja det är ju Kents hundar här bredvid. Små svarta pudelaktiga.
-Jaha dom ja. Ja dom är söta.
-I min trappuppgång finns det två taxar. Från början var han fjär mot dom, men nu har han vant sig.
Och så vidare, och så vidare.
Helt underbart patetiskt egentligen.
Fyra timmar bara flög iväg.