Ja, som redan framgått befinner jag mig nu i Kimberley, som är stiftsstad i Härnösands stifts vänstift Cape Orange Diocese i Sydafrika. I morgon kommer COD att få en ny biskop, då kontraktsprosten Bill Bowles vigs till tjänst efter biskop Mervyn Assur. Under ett par dagar har jag och biskop Tony suttit i överläggningar med såväl den avgående och den tillträdande biskopen.
Det är viktigt med sådana här relationer. Vi behöver ibland få se att kyrkan är världsvid. I förrgår besökte vi en kvinnogrupp i en av stadens lutherska kyrkor och fick säga några ord och framföra hälsningar hemifrån. Att se den glädje som denna lilla gest skapade gjorde oss ödmjuka.
Vi påminde varandra om att vi som kristna är en familj trots avstånd och kulturella skillnader. Och vi lyckönskade dem i deras viktiga diakonala uppgifter och sa att vi ber för dem varje onsdag morgon i Härnösands domkyrka. Detta gjorde kvinnorna så glada, att de ställde sig upp och sjöng och klappade takten på sina biblar.
Den lutherska kyrkan är inte som hos oss en rikstäckande folkkyrka, utan en minoritetskyrka som behöver sina vänner. Men jag erfar starkt sådana här gånger, att det lika mycket är vi som behöver dem. Vi kan lätt bli hemmablinda och tro att vi är bäst på plan. Men även Svenska kyrkan löper risk att isoleras som sekulariserad kyrka i marginalen. Vi behöver bäras av våra vänkyrkor som sjunger och ber och läser Bibeln och är glada i Gud. Stridigheter finns här liksom hemma, men man vet på vem man tror och bärs av det.
Kanske vi behöver återupptäcka Mission to the North-iden, som födde denna vänkyrkokontakt med Sydafrika. Under nittiotalet sändes COD-prästen Chris Hendricks med sin familj som missionärer till Svenska kyrkan. Han placerades i Örnsköldsvik och blev där en medarbetare med afrikansk blick för sina församlingsbor. Därefter har han tjänstgjort även i Östersund och deltagit i flera stiftssamlingar. Hans förmåga att inspirera och uppmuntra har verkligen blivit oss till välsignelse. Vi har fått känna att den afrikanska kyrkan står oss nära.
Må det få en fortsättning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar