På jobbet

För snart fyrtio år sedan när jag var nybliven präst var jag allergisk emot jobbet. Nej inte mot arbetet, men mot ordet. Och frågan: Hur är det på jobbet då? Som ung allvarlig präst såg jag nog min samhällsinsats som något avsevärt högre än ett vanligt jobb. Jag såg mitt arbete som en kallelse. Att kalla det för ett jobb kändes alltför vanligt, för borgerligt, för oandligt för mig. Jag kommer ihåg en diskussion hemma kring ämnet. Den avslutades med hustruns klockrena protest: Men du kan väl inte gå till Kallet heller..?!!

Är fortfarande präst fyrtio år senare men kanske inte lika het, om uttrycket tillåts. Tror ännu på Jesu uppståndelse och på att det jag gör har ett djupt andligt, missionellt värde, men är inte lika övertygad om att Sanningen med stort S är densamma som min egen uppfattning. Jag har med åren fått en mer realistisk och avslappnad inställning till min egen tjänst som präst och min betydelse i de stora sammanhangen. Idag kan jag utan problem tala om att jag går till jobbet utan att känna att det förminskar mitt viktiga uppdrag.

Idag har jag haft en ruschig, rolig dag på jobbet. Har sedan en månad gnott med att bygga upp en katedral. Den skall invigas - och rivas söndagen den 13 juni. Den dagen skall nämligen Härnösands stift ta emot nio nya medarbetare och viga dem till tjänst, fem präster och fyra diakoner. Och min uppgift är att i samverkan med många andra sätta ihop den högtidliga gudstjänst under vilken de ska vigas. Det här ser jag som en mycket stor uppgift, oerhört förtroendefull och viktig.

Nu har katedralen rest sig så högt att jag vet att det blir fyrtioåtta medverkande som skall gå i processionen - förutom domkyrkokören. Och alla dessa måste veta vart de skall gå och sätta sig men också vad deras uppgift sedan är under den nästan två timmar långa gudstjänsten.
För att de nio vigningskandidaterna skall ges en rimlig chans att få uppleva sin vigningsdag på djupet, berörande och nära, måste alla medverkande också ges en rimlig chans att känna sig lugna och trygga i sina uppgifter. Det är mitt jobb, min kallelse just nu. Ceremonimästarens uppdrag. Att organisera dagen, bygga den katedral vilken de nio med hjälp av biskopen och församlingen skall använda för sin heliga stund då de går inför Gud med sin vilja till tjänst.
Jag är stolt över den uppgiften.
På jobbet.