Oj vilken konsertkväll!
Dan före bröllopsdan, liksom för trettiofyra år sedan.
Tårarna kommer redan vid brudparets entré, och sen blir hela festföreställningen helt betagande. Inte minst genom Malena Ernmans hyllning Jeg elsker dig, av Edvard Grieg, som Pappa brukade sjunga för Mamma.
Mest rörs jag ändå av alla barn som kommer in på slutet och sjunger att I morgon är det bröllopskalas. Då rörs såväl drottningen som jag.
Jag känner mig svensk, lika svensk som Victoria och Daniel, som Kungen och Silvia, som Salim al Fakir och Helen Sjöholm och Mark Lewengood, som mormor och morfar och farmor och farfar.
Och jag är oerhört stolt över det.
Länge leve Sverige!
Men monarkin..?
Nja - vi tar det efter helgen, okey?
I morgon är det bröllopsdag!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar