Midsommargudstjänst

Vi gör som vi brukar på midsommardagen. Åker till Högsjö gamla kyrka för en av årets höjdpunkter, den traditionella midsommargudstjänsten med många kära högsjöbor, med Högjsö kyrkokör och med det goda kyrkkaffet efteråt i hembygdsgården.
Det är bara det att vi är helt fel ute, helt fel. Utanför den gamla medeltidskyrkan står bara fyra kyrkobesökare, och snart är vi sex vilsna som står där och kliar oss i huvudet medan klockan går mot elva. Kyrkan är visserligen öppen, men där syns inte skymten av någon midsommardagshöjdare. Ingen präst, ingen kantor, kör eller vaktmästare och inga förväntansfulla högsjöbor. Jag ringer till alla jag känner men ingen verkar hemma eller vaken än. Vad det inte idag som kyrkvaktmästaren Anders B skulle avtackas? Det stod ju på affischen. Vi fattar inget. Till slut får jag tag på Karin F som säger att årets midsommargudstjänst blir först i morgon. Det står söndag 27/6 i all annonsering, säger Karin, även på affischen. Okey, då vet vi. Vi har tydligen läst på dåligt. Det är i morgon som Anders skall avtackas, kyrkokören sjunga och alla högsjöbor komma... Men då kan inte vi komma tyvärr.
Vi sex ser på varandra och beslutet känns självklart. Vi har ju två högsjöbor ibland oss, Marianne N och hennes vänninna. Vi har minst en präst, nämligen prosten Hans M, vi har en kantor, en diakon och en församlingsvärdinna. Så vi har egentligen allt för att kunna fira midsommardagsgudstjänst i Högsjö gamla kyrka.
Vi går in och tänder ljusen, ringer till gudstjänst och börjar, utan vare sig handbok eller koralbok. Men psalmböcker finns det gott om. Jag tar en psalmbok, äntrar orgelläktaren och trycker igång det gamla orgelverket samt slår upp I denna ljuva sommartid. Hans leder gudstjänsten och improviserar ungefär enligt ordningen för Söndagsgudstjänst. Det blir fint. Vi sjunger allt vad vi kan och fyller kyrkan med I denna ljuva, O store Gud och En vänlig grönskas rika dräkt. Den lilla församlingen ansvarar för olika delar, textläsningar och böner. Prosten predikar om att Johannes döparen vill få oss att lyfta blicken från den förgängliga skönheten till den oförgängliga. Vid gudstjänstens slut får vi Guds välsignelse uttalad över oss innan vi sjunger slutpsalmen.
Det blir en härlig liten stund med bara sex personer men med hela den himmelska härskaran. Och i den stora kören tycker jag mig känna igen många kära röster från Högsjö kyrkokör genom åren: Mamma och Pappa förstås, men också tant Gertrud S , Inga-May W, Betty N, Agnes U, Lilly N, Olle L, Nanna och Bernhard S för att bara nämna några. Och Svea M, den senaste högsjösångaren som gått in i den eviga midsommaren.
Ute skiner solen över Mörtsjön och Gamla vallen.
Tack Högsjö.