Hyrsläp

Vad det är skönt att vara ledig en fredag!
Men när jag har varit pensionär tillräckligt länge kanske jag skriver:
Vad det är skönt att få vara präst en fredag.

Men nu är jag inte där än, det är faktiskt tolv dagar kvar till pensionen.
Så - det är så skönt att vara ledig en fredag.
Stiga upp lite sent, slira igång med kaffe och tidningen.

Bestämmer mig för att idag ska jag köra skräpet från stugan.
Ringer en kompis och hyr ett släp.
Sen vidtager jobb.

Kör ut till Ytterskog under skyarna.
Möts av en stormande bäck
som låtsas att det är vårflod.

Vi bär stolar och stolar och stolar till att börja med.
Sen bord och bord och bord.
Bl.a. det matbord som jag vuxit upp vid plus de fyra stolarna.

(Vi var fem i familjen,
men storasyster satt alltid på pallen vid kortsidan.
Den pallen är räddad undan förintelsen.)

Det handlar om att göra upp med sin barndom, förstår ni.
Åsa offrar t.ex. en gunghäst som dottern begungat.
Här visas ingen pardon.

Vi bär fönster och hinkar och pallar.
Trä-utemöbler som vi ärvt av nån som ärvt dem av nån.
Skräpet stuvas in i flyttsläpet, hoppas att fabian klarar det.

Afrikatunnan.
Vi bär den med vördnad,
ty Den har Varit i Missionens Tjänst.

Det var 1987 som jag fyllde den med allt möjligt
som Brita och jag ville ha med oss hem från Tanzania.
Och jag gjorde det dumma misstaget att ösa på sågspån som fyllning.

Efter den långa båtfärden hem
hade ett som annat hunnit mögla uti tunnan,
men på dess utsida stod skrivet med svart tuschpenna:

Sjöberg
Torpvägen 8 Skellefteå
Sweden.

Lite mäktigt faktiskt, därför har den hängt med.
Men nu får det räcka!
In med tunnan i släpet.

Papp och kartong och plast,
Allt ryms i världens största flyttsläp
bakom världens minsta Skoda Fabia.

Sedan startar begravningsprocessionen.
Bort från Ytterskogs paradisiska höstfärger.
Bort från alla minnen och nostalgiska bindningar.

Hän mot den föga ärofulla begravningsplatsen,
kommunens sopstation vid namn Kullarmark.
Vi rullar in på kyrkogården i djupaste vördnad.

Öppnar likbilen,
lyfter ut kvarlevorna
och sänker dem uti containrarna.

Trä för sig,
brännbart för sig,
och metall för sig.

Allt bärs bort och läggs till rätta,
innan begravningsbilen med det hyrda Shell-släpet
kör in till stan igen mot en ny morgondag utan skräpet!

Härligt!