En fantastisk collegekör från Minnesota, S:t Olaf choir, framträdde ikväll i S:t Ignatiuskatedralen i San Francisco. Våra norska vänner tog med oss dit.
Och jag säger bara det: Bogoróditse Dévo av Rachmaninoff! Makalöst framfört.
På grund av att det var en ungdomskör och inte typ donkosackerna, så saknades visserligen den läckra bottentonen i näst sista tonens dominantackord. Men vad gör det, dom lade upp en oktav och det gick lika bra det.
Konserten var enormt vacker. Flera av ungdomarna fick hoppa in i olika solopartier. Sångarna sjöng hela konserten utantill och stod hela tiden och höll varandras händer. Det har jag aldrig sett förut. Men det var säkert genomtänkt för att skapa den intensiva enhetskänslan som behövs för ett fulländat framträdande.
Ett stycke var en tonsättning av en Shakespeartext, Serenade to Music av Ralph Vaughan Williams. Egentligen ett långt och rätt svårsmält verk men med några gyllene rader i mitten. Jag måste få citera dem:
I am never merry when I hear sweet music.
The reason is, your spirits are attentive:
The man that hath no music in himself,
Nor is not mov'd with concord of sweet sounds,
Is fit for treasons, statagems and spoils:
The motions of his spirit are dull as night,
And his affections dark as Erebus:
Let no such man be trusted.
Music! Hark!
Stort tack till St Olaf Choir och dess dynamiske ledare Anton Armstrong.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar