27 april 2013

Dag Sandahls vämjeliga blogg


Ibland förstår jag att människor väljer att lämna Svenska kyrkan.
Präster borde ägna all sin tid åt församlingsvård med Jesu tjänarsinne som förebild.
Men några verkar tro att att det är en Gudi behaglig gärning att svinga svärdet blodigt som Simon Petrus genom att med de fräckaste medel skriva oförskämdheter om sina ledare.
En som verkligen har tränat upp det intill fulländning är kollegan Dag Sandahl i södra Sverige. Han drar sig inte för att bruka de skarpaste vapen för att visa att det är han som är hela Svenska kyrkans herreman på täppan när det gäller att skriva bitska ironier om sin kyrka i allmänhet och sina kvinnliga kollegor i synnerhet. Jag tror att biskopsmötets ansvarsnämnd har viktigare ärenden att behandla än broder Dags bedrövliga karikatyrer av upprördhet.
Det upprör mig också att min käre bloggkollega i Luleå tar eländet i försvar, dessutom med hänvisning till Laestadius’ språkbruk. Nej vänner kollegor, det handlar inte alls om egenrättfärdighet utan om hyfs. Det som du, Dag gör, är att göra kyrkan och Jesu sak en björntjänst. Det väcker inget förtroende. Du verkar njuta åt varje fel du hittar hos din kyrkas företrädare, tar varje tillfälle som ges till att förlöjliga kyrkan, ungefär som om du verkligen vill att kyrkan går under. Om det är så, vilket kanske inte är så otroligt, ta då konsekvenserna av det och lämna den kyrka du avskyr i stället för att spy galla över dina trossyskon och det andliga hem i vilket du blivit döpt.

Jag känner inte igen den äkta profetiska glöden i det ni skriver, bröder.
Jag känner inte igen Jesu herderöst!
Hur någon alls kan vilja stödja Frimodig kyrka i höstens kyrkoval fattar jag inte.
På den väg de nu för sin kamp, vinner de absolut ingen respekt.

20 kommentarer:

  1. Broder Jan! Ja, det finns den del att säga om tonläget i diskussionen. Men i sanningens namn är det ju ganska hårda ord från alla håll. Även från Dig, Jan. (Och nu gör jag mig skyldig till samma sak, genom att kritisera Dig! Men jag vet att Du tål det.)
    Egentligen har jag en annan poäng. Min reflektion är denna: Vi sitter vid våra datorer och möts aldrig i gemensam bön och tillbedjan. Då blir det lätt för oss att kritisera och de ord vi använder lossnar liksom från vår gemenskap och flyger runt som lös bråte i tillvaron. Jag ser framför mig Taizé och bönen inför korset varje fredag. Tänk om vi, som har olika uppfattningar om Svenska kyrkan och hennes identitet, kunde tystna något ibland. Kanske varje fredag, och bli stilla i tillbedjan, inför korset. Skulle vi kunna fortsätta att ha samma tonläge då? Om vi verkligen, fysiskt, tillbad sida vid sida? Men det är klart: vi har kanske inte tid en fredag kväll. Då är det ju antingen after work eller myskväll framför TV'n. Trots allt vore det fint om vi på olika håll i Svenska kyrkan kunde samlas i gemensam tyst bön och tillbedjan. För övrigt uppskattar jag Din blogg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för dina tankar Anders! Jag håller fullständigt med dig både om faran av att sitta vid en dator och tycka till, och om vikten av att be oss samman i Kristi kyrka. Men om du har följt med i DS:s blogg på sista tiden tror jag du förstår att det måste finnas gränser för vad som är anständigt i vår kyrka. Mitt beska och upprörda inlägg igår blev förvisso skarpt formulerat. Och det är lätt att använda vassa formuleringar när man inte sitter i kyrkbänken tillsammans. Det håller jag med om. Men jag kunde inte tiga. Det var bara too much, kände jag. Kanhända jag gav igen med samma mynt, och i så fall slår kritiken tillbaka på mig själv. Å andra sidan erbjuder just internet möjligheten att föra debatt på ett sätt som inte fanns förut. Och ibland kan debattens vågor gå höga och bör få göra det, bara man samtidigt kan enas kring bön, bibel och nattvardsbord.

      Radera
  2. Jan, det är inte direkt enkelt att navigera mellan blindskären. Håller mig Dig om att man ibland också måste säga vad man känner och tycker. Vi får väl helt enkelt vila i att Guds nåd är större än vår! :-)

    SvaraRadera
  3. Ett problem med utdömandet av Sandahl är, att han förmodligen drar ett minst dubbelt lass i sin församling, jämfört med normala svenskkyrkliga präster. Och lyckas utmärkt därtill, vilket idag tycks vara ovanligt. Kritiken att han bör ägna all sin tid åt föramlingsvård faller därmed platt. Min uppfattning är, att kyrkans arbetare i dag mest är både fega och otillräckliga. Detta drabbar knappast km Sandahl, som tycks oförbrännelig. Kanske bör man i stället för att plocka fram bannbullan ta sig en funderare över varför han blir hatad, och av vem?

    Om jag inte missminner mig råkade en viss judisk profet illa ut för sina ordval, anspråk, val av arenor, samrören med "olämpliga" och trampande på känsliga tår, särskilt bland det tongivande och högre prästerskapet som ställt in sig på samarbete med främmande ockupationsmakt.

    Lars Tordengren

    SvaraRadera
  4. Sandahls kärlek till Svenska kyrkan är stor, det märks, för "den man älskar agar man". Om man läser det han skriver med öppet sinne är det uppenbart att det är en vilja att hjälpa Svenska kyrkan in på rätt väg som ligger bakom hans kritik. Om alla präster var lika flitiga som han både i församlingsbyggande och i att försöka få Svenska kyrkan att ta sin tro och bekännelse på allvar så behövdes inte kritiken. Men nu är det inte så, och då blir det knappast bättre av att skjuta budbäraren! Gör något åt grundproblemet istället! Du som är präst i Svenska kyrkan (ja det är en livslång kallelse!) kanske borde fundera på om du gör bäst nytta där borta i Kalifonien först innan du kastar skit på dem som verkligen gör något! Om du var tvungen att leva på den andliga vattvälling som frekvent serveras i en av världens mest politiserade kyrkor i ett av världens mest sekulariserade länder så kanske du också skulle förstå varför folk vill rösta på Frimodig kyrka!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fantastiskt skrivit, tycker jag. Jag vet inte vem du är, men håller med dig. "Om du var tvungen att leva på den andliga vattvälling som frekvent serveras i en av världens mest politiserade kyrkor i ett av världens mest sekulariserade länder så kanske du också skulle förstå varför folk vill rösta på Frimodig kyrka!!". Det är ju just detta som är smärtan med att vara i Svenska Kyrkan. Det är så tunt och utvattnat, så politiserat. Jag vill rösta på Frimodig kyrka i höst!

      Radera
    2. Om man är budbärare så handlar det inte bara om att man är bud utan också OM VAD. Människor som håller på med någon sorts indirekt, fortsatt subtil förföljelse av samkönade par för att de anser sig ha sanningen för att Paulus skrev något för 2000 år sedan i en helt annan kontext, ger jag inte mycket för. Det är ju ofta det som det harvas om i all oändlighet i denna stora kärlek till kyrkan, som tyvärr inte också inrymmer empati och kärlek till alla medmänniskor! Dessutom finns det olika sätt att sprida valtal! Jag har varit s-vald i församlingar i många år (numera hör jag till kd) men jag har aldrig någonsin märkt att vi på det planet ens var i närheten av någon speciell socialdemokratisk politik annat än att vi skulle värna alla människors lika värde! Fast detta var kanske fel!

      Radera
  5. Jan!
    Tänk att vi kan se på saken så olika, vi som en gång stod varandra så nära.
    Själv hinner jag oftast läsa Dags blogg varje morgon innan jag far till jobbet. Jag skrattar ofta och häpnar för det mesta över hans oerhörda anlysförmåga. Jag imponeras.
    Uppmaning att lämna kyrkan har jag också mött. Men varför skulle man det? Vart skulle man ta vägen?
    Och - med liten hänvisning till Gunvor Vennbergs slutord i hennes kommentar - till Hertsökyrkan där jag är präst kommer numera regelbundet människor från hela Luleå kommun, och då och då från grannkommunerna också, för att dom saknar platser med gediget gudstjänstliv.
    Ska herden fly när ulven kommer?
    Petrus svärdsvingande i Getsemane är inte det enda ställe i Nya testamentet där det talas om svärd. Den gamle Symeons ord får inte heller glömmas: "...också denom din själ ska det gå ett svärd."

    SvaraRadera
  6. Jan, visst har jag ibland tyckt att Dag Sandahl skulle må väl av lite mer intern kritik och lite mindre reservationslösa hejarop. Det kanske han får också (om den är just "intern"); i en samtalsbok jag läste nyligen har han faktiskt bett om mothugg i slutet av kapitlen. Han stimuleras uppenbarligen även av ditt "mothugg", se http://bloggardag.blogspot.se/2013/04/varsprickningens-tid.html

    Kritisera gärna ordval. Men det är ett stort skämt att Dags burleskerier skulle vara värre än de "fina" etiketter som klistras på oss som vill återinföra 2008 års äktenskapsdefinition och som fortfarande inte tror att män kan föda barn. Du känner kanske till vad vi brukar kallas i de "fina" publikationerna och kanske kallar oss så själv? (Ledord: fobier och tvångssteriliseringar).

    Ett faktum var ju att "alla" utom nazister, sverigedemokrater, Dag Sandahl och jag nyss blivit överens med ärkebiskopen om att även män kan föda barn och att alla som invänder vill tvångssterilisera folk - och så protesterar plötsligt inte bara Tuve Skånberg och Annelie Enochson utan även gynekologöverläkaren Marc Bygdeman och transsexuella patientföreningen Benjamin! Se http://www.varldenidag.se/nyhet/2013/04/17/Konsbyte-kraver-sterilisering/ och http://www.varldenidag.se/nyhet/2013/04/17/Patientforening-for-transsexuella-stodjer-KD-motion/). Svenska kyrkans ledning får snart "bära åsnan" efter att ha försökt göra alla till lags, och därmed bara grovt misskrediterat kyrkans jämställdhetsarbete inkl. kvinnoprästreformen, ja, t.o.m. de vettiga inslagen i hbt-arbetet (vem i Etiopien lyssnar på oss nu?)!

    Frimodig kyrka är på många sätt en konstig allians, men den är motiverad av de alltmer absurda inslagen i "den demokratiska folkkyrkan". Och av en längtan efter en något så när evangelisk-katolsk kyrka, som förmår att till svenska folket bära fram ett igenkännbart evangelium om Jesus som vår och hela världens Frälsare. Som har en Mission.

    SvaraRadera
  7. Jan, du verkar inte känna till hur vi, som av ålder och kroppslig svaghet tvingas att stanna hemma på söndag förmiddag. De allra flesta gudstjänster och andakter som bjuds oss i TV/radio, är helt inomvärldsliga. Av vänner och bekanta och artiklar/insändare förstår jag att så illa är det i oerhört många kyrkor.
    Jag är tacksam för att några förutom trogen församlingstjänst orkar peka på att folket är utan goda herdar med tjänarsinne.

    SvaraRadera
  8. Att klaga på den namngivne prästens språkbruk, humorform, debattllust och analys, finner jag fullt acceptabelt men att tillskriva honom motiv och epitet som inte stämmer finner jag lika olämpligt. Om det inre må vi fantisera om det behagar men varsamt bör det hanteras. / Magnus Olsson

    SvaraRadera
  9. Instämmer! Det är konstigt att Dag får hålla på som han gör. Jag har hört flera som har lämnat Svenska kyrkan på grund av hans ageranden. Men Dag går snart också i pension. Då kommer han förmodligen att hitta en plattform där han inte tidigare har känt sig kränkt. För det är väl det som det handlar om. Kränkta människor kverulerar gärna, det vet man väl med sig själv när man känner sig orättvist behandlad. Sedan kan man skratta åt den ständigt påhängande och kverulerande fancluben!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Folk lämnar också kyrkan pga den enorma och utbredda otydligheten. Se senast:

      http://www.expressen.se/gt/kronikorer/karl-johan-karlsson/karlsson-helvetet-borde-avskaffas/?fb_action_ids=10151314640726653&fb_action_types=og.recommends

      Radera
    2. Nu tror jag att unga människors vilsenhet till stor del bottnar i att de inte har en susning om vad kristendom är för skolan är inte längre kopplad till denna utan här är det religionsämnet som gäller, och det är brett.
      Jag har just varit inne på biskop Bonniers blogg och kritiserat att Svenska kyrkan också verkar vara mera intresserad av religionsdialoger än av en inre, välbehövlig läkning, för visst finns det problem i kyrkan Men att skylla dessa på politikerna är nog verkligen att både överskatta dessa och att ge dem en större roll än de har i det vardagliga arbetet i kyrkan. Politikerna finns inte där, och det är där problemen oftast finns. Fast det är kanske på nytt kritiken mot att även samkönade par ska få reglera sin kärlek genom kyrkan som ligger bakom den kritiken?

      Radera
    3. Nu hänger jag inte med? Vem skyller på politikerna? Hittar inte Bonniers blogg-inlägg, så jag kan inte kolla om det var där 'kyrkans inre problem' skylldes på politikerna. Karl-Johan Karlsson på Expressen GT verkar mest ha reagerat på att präster han mött inte tror på Gud. Som han säger när han kommenterar bibeltolkningarna på kyrkans hemsida: "det finns en gräns för hur mycket man kan backa från sin grundidé utan att tappa trovärdighet". Detta 'backande' förekommer överallt i kyrkan, i officiella dokument, i präst och diakon-utbildningar, i församlingar, bland förtroendevalda, i predikstolar osv. Jag tänker ohämmat på Hos. 6:1-3 när jag skriver detta, för där finns lösningen:

      Kom, låt oss vända tillbaka till Herren!
      Han rev, och han skall läka oss,
      han slog, och han skall förbinda oss.
      Han ger oss liv efter två dagar,
      på den tredje reser han oss upp,
      så att vi får leva inför honom.
      Låt oss lära känna honom,
      låt oss sträva efter kunskap om Herren.
      Så visst som gryningen skall han träda fram,
      han skall komma till oss som ett regn,
      ett vårregn som vattnar jorden.

      Radera
    4. Vem skyller inte på politikerna?
      Den delen i min kommentar var egentligen apropå det Gunvor V. anförde ovan.
      Jag vet inte vem Karl-Johan Karlsson är. Men jag tror att unga människor (han såg ung ut) idag inte ens vet vad kyrkan borde stå för, för de har mycket grunda begrepp om kristendom. Möjligtvis från något konfirmationsläger av mer eller mindre jippobetonad karaktär. Kan det vara så illa att inte ens prästerna vet det?:)

      Radera
  10. Hej, nya tant lila! Det är väl lite puckat om folk både "till höger och vänster" lämnar kyrkan p.g.a. varandra. Vilka blir kvar då egentligen? Och många fler präster än Dag borde hålla på som han gör, bortsett från att han, i sin ledsnad över att hela tiden bli hopkletad med nazister och liknande, några gånger gjort sej skyldig till liknande, vanligtvis uppenbart absurda hopkopplingar. (Ibland dock allvarligt menade, särskilt när han jämför riktigt utstuderad dumretorik med propagandaminister Goebbels´). Inte alltid framgår kanske ironin för vanliga dödliga, och det är inte för dem utan för de stringenta analysernas och uppbyggliga betraktelsernas skull som jag gillar hans blogg (jo, sådana dimper faktiskt ner mellan varven). Men visst skrattar jag ibland - och retar mej på språkbruket ibland. Nog är det ändå väl att han får hålla på. Så länge kyrkoledningen och biskopsmötet får göra det (de intar knappast mindre knasiga och kränkande positioner, se ovan).

    Dags pensionering påverkar knappast hans plattform som bloggare - en utmärkt sysselsättning för pensionärer! - mer än såtillvida som han inte längre är i aktiv församlingstjänst och kan dela med sej av goda tips och erfarenheter just därifrån (Högby församling verkar f.ö. inte vara en plattform där han går omkring och känner sej kränkt, precis).

    SvaraRadera
  11. Jag har arbetat i samma stift som Dag och känner till hans stil, och det är många gånger kloka saker han säger. Men tror någon att det hade förekommit i privat verksamhet att man fick uttrycka sig om sina medarbetare som han gör? Dessutom struntar han i om andra blir kränkta på hans kommentarer, vilket jag själv har anmält.
    Jag menar allvar. Dag har blivit mycket illa behandlad tidigare i Växjö stift, vilket jag tror finns i bakgrunden hela tiden. Men Dag är en sak, de flesta vet vad han står för, men hela svansen som hänger på i sina vulgariteter, inte minst senast vad gäller biskopen i Härnösand, de är illa, menar jag. Man behöver ju inte uppvigla.

    SvaraRadera
  12. Nya tant Lila: Jag skyller inte allt på politikerna - jag nämner politiseringen, men konstaterar också att Sverige är ett av världens mest sekulariserade länder - naturligtvis är det större risk för en inre sekularisering av kyrkan i en sådan miljö. "Djävulen går runt som ett rytande lejon och letar efter någon att sluka". Detta är grundproblemet. Samtidigt är det frågan om vad som är hönan och ägget när det gäller sekulariseringen: Liberalteologins framfart, frikyrkligas och liberalas påtryckningar som ledde till slopad kristendomskunskap i skolorna, statskyrkosystemet under en period då socialdemokratin dominerade svensk politik, med agendan att oskadliggöra kyrkan som kristen röst och få henne att bidra aktivt till folkhemsbygget genom att påverka val av biskopar, öka mängden politiskt valda på bekostnad av präster i kyrkomötet samt ett kyrkopolitiskt engagemang på alla nivåer - allt detta har bidragit till sekulariseringen. Därför går det inte att t ex se problemet med präster som inte har en tydlig kristen bekännelse separat från politiseringen. Politiskt valda har stort inflytande över vilka som kan komma i fråga som både präster och biskopar genom riktlinjer, domkapitelsledamöter, elektorer i biskopsval etc. Blir människor som inte har en tydlig kristen bekännelse präster så faller ansvaret för detta likafullt på de politiskt valda och de av politiker till hälften utsedda biskopar, som har att godkänna eller förkasta prästkandidater. Och eftersom dessa i sin tur representerar den andra ansvarslinjen så får politiseringen med tiden konsekvenser inte bara på direkta politiska beslut utan även på vad som lärs i gudstjänstens predikan. Att hälften av elektorerna är präster i biskopsval innebär heller inte att politikerna saknar inflytande över vilka som ingår i den hälften - det sker bara med viss fördröjning. Denna fördröjning har nu fått så stort genomslag att vi ser konsekvenserna av det system som det politiskt valda kyrkomötets majoritet vill ha, eller i varje fall inte väljer att ändra på, trots omfattande strukturreformer. Så även om inte allt är politikernas fel så kan de likafullt sägas ha stort ansvar för att situationen ser ut som den gör. Att inte de enskilda valda uppfattar att de har detta ansvar är en del av systemfelet. Jag har själv varit politiskt förtroendevald för S och jag tyckte inte att jag kunde påverka särskilt mycket, men det är för att system tenderar att rättfärdiga sig själva och vara så robusta att det förefaller som att bara ett begränsat antal val är möjliga. Men hamnar vi där ska vi minnas Martin Luther och vad hans protester mot avlaten ledde, både när det gäller reformation och motreformation. En människa som vågar protestera mot ett orättfärdigt system och gör det utifrån en vilja att lyda Guds Ord (utan en oberoende måttstock är det överhuvudtaget svårt att ens se det orättfärdiga i systemet), en sådan människa är mycket farlig för detta system. När människor börjar se att kejsaren faktiskt är naken är det bara en tidfråga innan det rasar samman. Därför finns det all anledning att bannbulla och förfölja såväl Luther som Sandahl för den kyrkliga makteliten. Det ger hopp och sprider glädje idag såväl som för våra evangeliska bröder och systrar på Luthers tid att "det icke finns, som inte vinns av kärleken som lider". Därför har jag också ställt mig till Frimodig kyrkas förfogande i kommande kyrkoval: Frimodig kyrka väjer inte för det lidande det innebär att stå upp för både evangeliets sanning och sanningen om Svenska kyrkans svåra situation. Det är naturligtvis bekvämast att både inbilla sig och säga "allt väl, allt väl". Men segern tillhör den korsfäste Kristus.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gunvor, tack för utförligt svar, jag ska tänka över det du skriver!
      Jag menar definitivt inte att allt är väl i kyrkan, det kan du se på mina senaste kommentarer på Åke Bonniers blogg, och det finns också massor av åsikter om kyrkans tillstånd på min egen blogg http://lilatankar.blogspot.com. Däremot tycker jag att Dag S. är alltför vulgär och kränker människor i onödan, speciellt om han själv känner sig påhoppad! Det hjälper inte att han kan vara rolig. Jag har i flera år vacklat, gett upp och gått ur och in igen två gånger i Svenska kyrkan. Nu har jag engagerat mig på nytt.

      Radera