16 december 2013

Behövas och trivas

Man trivs där man behövs. Det är alla ideella entusiasters valspråk. Så ock mitt.
Nu är det inte alltid jag vill behövas, det ska villigt erkännas. Det ska vara måtta med allt.
Ibland är det skönt att efter fyrtio år som präst och femtio som engagerad inom kyrkan inte behöva känna något ansvar alls utan kunna njuta av pensionärens frihet att själv kunna välja.

Men den här helgen har jag verkligen känt mig behövd som frivilligmedarbetare och det har varit roligt. Igår var det lördag. Hustrun och jag körde på morgonen en timme söderut till Los Altos Lutheran Church och två timmars glad sång- och dramaövning med en härlig liten grupp av föräldrar och barn. De ska spela ett julspel nästa söndag kl 16 då församlingen välkomnar svenskarna i Southern Bay till Jul i kyrkan. En pojke som ville vara herde, kom stolt in bärande på världens största herdestav, en riktig stör faktiskt. De klädde ut sig i julkrubbekläder som vi fått låna i en annan kyrka. Och papporna var inte sena att skruda sig till vise män. Med mycket fniss och lite stram högtid agerade gruppen, för att med vår diakon som berättare försöka visa på julens heliga händelser. Själv satt jag vid pianot och ledde sånger och psalmer till spelet. Om en vecka vet vi hur det hela avlöpte. Skoj var det och helt urpumpande.

Efter hemkomst och en välgörande tupplur för min del bar det så av upp till Tiburons lutherska kyrka, där ett svenskt par firade guldbröllopsdag och hade bett oss att hålla en liten andakt så att de fick förnya sina äktenskapslöften. Så då fick jag vara präst en stund. En sådan välsignelseakt är tämligen vanlig här i Amerika, själv hade jag aldrig varit med om det. Men det var så fint, och efteråt bjöds hela gänget på middag i en hamnrestarurang i Sausalito.

Idag söndag, tredje advent hade vi i lugn och ro tänkt gå i kyrkan på den norska gudstjänsten kl 11. Men kl 9 ringde den norske sjömansprästen och hade blivit sjuk, så han undrade om vi kunde rycka ut och ta det hela åt honom. Vi klädde oss i ämbetskläder och gick upp till honom och fick våra instruktioner. Sedan vidtog en spännande gudstjeneste på svensknorska. Till all lycka hade han skrivit en god och tydlig predikan som jag kunde läsa upp för församlingen.

Efter gudstjänsten gick jag hem för min dagliga tupplur. Och stärkt av den återvände jag sedan till norska sjömanskyrkan. Där höll svenska församlingen tillsammans med kvinnoföreningen SWEA i afton en julvesper. I praktiken var det en psalmgudstjänst, där man sjöng julens psalmer. Vår svenska diakon ledde gudstjänsten och jag stod för musiken. Spelade både på orgeln och den nya flygeln. Och tänk att även det gick så bra. Jag kände nog Pappas ande nära mig där jag satt på orgelpallen med Det är en ros utsprungen på notstället. För att inte tala om J G Walthers lilla koralbearbetning Meinen Jesus lass ich nicht. Den spelade Pappa första gången jag hörde den.

Nu har jag kommit hem igen och ska börja med middagsförberedelserna. Efter denna härliga tredje adventhelg tror jag vi är värda en god middag. Jag har förberett rotsaker för ugnen och en köttbit för grillen. Och en svampsås ska vi väl också få till på nåt sätt medan diakonen min plockar och diskar undan uppe i kyrkan.

Man trivs där man behövs.
Det är något stort i att göra en ideell insats, att på sin fria tid få vara med om att göra något för andra, tillsammans med andra.



3 kommentarer:

  1. God morgon Jan.
    Jag ramlade över din blogg och finner den ovanlig, i positiv bemärkelse (bortsett från orgelincidenten hahaha). Tyvärr har jag med min blogg fallit in i träsket över jämmer och elände. Naturligtvis ska jag försöka bryta mig ur det något eländiga beteendet. Jag hoppas att du har det skönt, däröver. Min dröm har under lång tid varit att köra "nercabbat" utmed Kaliforniens kustremsa. Det får väl bli i nästa liv då, för frua vill inte. Jag önskar dig med fru en god jul och ett gott nytt år.
    Må gott och lev väl önskar,
    Jan Sjöberg uti Sjöstaden.
    http://jansjoberg.se

    SvaraRadera
  2. Hej namne! Kul att du gillar min blogg. Ser av din blogg att du är en inbiten golfare. Själv kan jag inget som golf, har väl andra laster kantänka.
    Att köra nercabbat längs Highway 1 har säkert sin tjusning, men kan också bli en sval upplevelse tror jag. Det är ofta kalla dimmor längs kusten, särskilt på sommaren. Men allt ser ju härligt ut på reklamfilmer eller hur?

    SvaraRadera
  3. Dito! Jo, "allt är tillrett" på film. En annan kall dimdröm jag har, är att bo och spela golf på http://www.pebblebeach.com.
    Jag tror att alla människor har "laster". Alla varken kan eller vågar leva ut lasterna. Numera vill jag bara förändra världen, till en bättre värld för alla människor. Som du förstår har jag tagit mig mängder av vatten över mitt stackars huvud. Man ska ju sikta mot stjärnorna för att nå molnen. Om det beror på att soppan tryter, vet jag inte. Hihi.
    Nu ska jag titta på en ny deckare på TV4. Man måste få fly verkligheten ibland.
    Beatus, qui prodest, quibus potest .
    Hälsar,
    Jan S

    SvaraRadera