Ledarskap

Efter en underbar dag tillsammans med kyrkfolk
engagerade i Svenska kyrkans internationella arbete
känner jag en tacksamhetens lust att skriva några rader om engagemang.
Det har varit enormt berikande att se hur hundra frivilliga har låtit sig peppas, uppmuntras, motiveras och utrustas som hemmamissionärer för kyrkans världsvida uppdrag.

Engagemang föder engagemang.

Engagemang smittar.
Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen.
Där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.

Det märks på en medarbetare om hon brinner för saken.
Det märks på prästen om han tror på sitt budskap.
Det känns om skatten ligger någon annanstans än i Jesus.

Vi kan inte anställa fram brinnande hjärtan.
De måste röras och tändas. Ett efter ett.

Som i Gullänget idag.
Ansikten som förbyttes från skepsis till Yes.
Själar som sken upp åt att vi ännu får tro att Kristus är uppstånden.
Vanliga kyrkbesökare som fick ett nytt hopp
och en känsla av sammanhang.

Och ledarens roll?

Vara möjliggörare i sin församling.
Inte vara solist i hockeymatchen utan en lagspelare
som gläds när någon annan får göra mål
och låta hela laget kamma hem vinsten.

Vi anställda måste se till att de andra får plats på plan,
inte kräva allt ljus på oss själva.

Efter Hela världen-dagen i Örnsköldsvik
kom jag lycklig hem och lagade mat till hustrun
som så småningom kom hem från sinnesrogudstjänsten i domkyrkan.
Efter middagen och efterpratet hamnade vi framför teven
och såg filmen Såsom i himlen.

Där,
där har jag mitt ledarideal.!

Körledaren!
Möjliggöraren.

Den vars ledarskap syftar till att ge gruppen största möjliga självförtroende
och locka var och en att ge sig hän för det gemensamma målet.
Körledaren måste vara professionell i att få människor att öppna sig och ge det bästa de kan.
Körledaren ska se individens plats i helheten såväl som helhetens överordnade betydelse.
Endast med en hängiven, ärlig och människonära ledare kan en grupp växa.

Sådana anställda behöver vi i Svenska kyrkan.