Vad är kvar

Idag har jag arbetat med kroppen.
Hjälpt en kompis köra skrot till soptippen.

Vad är skrot?
Gamla kuddar och filtar från sjuttitalet, javisst.
Gamla avlagda kläder och böcker och möbler.
Gamla korgar och skor och lådor.

Men vad säger vi om gamla pussel som barnen lagt?
Gamla hemmagjorda byggklossar, och dockor och nallebjörnar?
Var går gränsen?

Någonstans inom oss vill vi alltid ha allting med oss,
oavsett hur gammalt det är.

Någonstans har vi alltid barnen och barnbarnen i vårt knä,
läggandes alla dessa pussel som aldrig blev lagda,
ritande och målande i alla dessa omålade målarböcker,
spelande hockeyspel och fia och china-schack med - vem då?

Vad ryms i en flyttkartong?
Minnen, javisst, men vad mer?
Vad återstår när soptippen fått sitt och släkten fått sitt?

De levande,
dom som väntar på oss,
efter flytten.

Dom hjälper oss att släppa taget
om grejerna,

se ögonen
se leendena
bejaka alla minnen

och gå vidare.