Jag har skrivit en kommentar till min kollega och vän Torbjörn Lindahls blogg ikväll.
Nej, det är inte en lätt fråga kyrkomötet står inför nästa vecka. Att säga något annat vore att sakna empati och kärlek till kyrkan. Ska Svenska kyrkan acceptera den könsneutrala äktenskapssyn som riksdagen har tagit? Ska Svenska kyrkan säga ja till könsneutrala vigslar?
För många kristna svindlar tanken lika skräckslaget som i Amerika för hundrafemtio år sedan, när man var i färd med att fatta det kontroversiella och obibliska beslutet att slaveri var fel: Det står ju så klart i Bibeln att slaveri är rätt: Jesus godkänner det, Paulus likaså. Hela samhället som Gud har skapat bygger på över- och underordning! Att säga något annat är att tala mot skapelseordningen.
Och ändå -
Hur mycket Bibelns bokstav än godkänner slaveriet, så säger Bibeln utifrån kärleksbudet och den gyllene regeln ett rungande Nej till slaveriet.
Jag vet inte följderna av det beslut som nu troligen kommer att fattas nästa vecka.
Jag kan känna en ekumenisk ängslan. Kommer vi att dömas som oportunister och ogudaktiga?
Kommer Kristi kyrka att kunna härbärgera oss och fortsätta be för oss?
Kommer våra systrar och bröder i andra kyrkor att förstå, att Kristi kärlek tvingar oss?
Att någon måste gå före och hävda det som vi upplever som rätt.
Liksom dom som bekämpade slaveriet inte hade något val.
Kyrie eleison.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Men jisses så mycket rädsla. Det är så att Jag blir lite rädd jag med. Kan kärlek tvinga? Vad är du rädd för, att bli dömd i andras ögon i motsatt rinktninga av åsikt i kyrkomöte? Att frågan skapar splittring? Att splittringen försvagar oavsett, cause?
SvaraRaderaSka vi utvecklas som samhälle/individer eller ska gamla föreställningar följa med oavkortat? Vilken utveckling sker då? Är det utvecklingen då vi har emot? Just för att den strider mot de föreställningar vi har?
Kristi kärlek tvingar oss är ett bibelcitat. Jag menade att vår kristna övertygelse kan tvinga oss gå emot strömmen eller att bryta mot en tradition som länge varit självklar.
SvaraRaderaMin ängslan gäller kyrkans enhet. Är frågan mogen för beslut, när kyrkomötet är så splittrat i frågan?
Du verkar inte kunna stå för dina åsikter utan tillrättalägger innehållet i din egen text för att passa kommentatorerna.Är du en alturist? Alturister är alltför upptagna av vad andra tycker och vad som anses som normalt och anspassar sig efter andras förväntningar. Tips: Var tydlig och stå för dina egna åsikter. Vad handlar ett Ja till könsneutrala vigslar egentligen om? Att bryta mot bibelns ord eller traditionen. Eller handlar ett Ja om en anpassning efter samhällskrav?
SvaraRaderaKristi kärlek tvingar oss, skiver du. Kristus tvingar oss inte att bryta mot Guds ord, utan tvärtom, Kristi kärlek hjälper oss att följa Ordet.Den heliga Anden vägleder och hjälper oss att förstå sanningen och fördriver rädslan och människofruktan.
Om tiden är mogen eller inte är ointressant.
SvaraRaderaThomas Kuhns teorier om att det krävs ett paradigmskifte för att nya genombrott skall ske har säkerligen mycket fog för sig. En viktig orsak till motståndet mot nya idéer är att de är prematura och inte passar in i rådande paradigm. Du är ängslig och rädd att beslutet om könsneutrala vigslar inte ska passa in i rådande paradigm samtidigt som du menar att Kristi kärlek kan tvinga oss att bryta mot en gammal tradition. Vad vill du säga? Eller strunt i det förresten. Ditt svar är ointressant. Vem bryr sig om vad du tycker, du sitter ju inte med frågan i kyrkomötet. Det viktigaste för dig att fundera på torde istället vara vad du känner själv, inför verkligheten och Gud. Vi kan uppleva verkligheten, så olika.
Hej jan nu har jag hittat dig. Undrar här just varför din samtalspartner skriver anonymt om han/hon inte själv är rädd?
SvaraRaderaKommer nog att titta in här igen
syrran
Oj. Så hett.
SvaraRaderaJag har så svårt att fatta, att man bråkar om sådana saker som kärlek i en organisation som menar sig vara byggd av kärlek.
Och att man strider om äktenskap i stället för att göra upp med sin människosyn.
Om man skulle försöka leva efter det bokstavliga i bibeln skulle väl bröder som dör efterlämna inte bara sina grejjer utan också sina fruar...till sina efterlevande. Månggifte skulle vara legio... eller om man tänker på vad Paulus säger - skulle man inte alls gifta sig och alltså avhålla sig från sex eftersom det inte är tillåtet utan välsignelse uppifrån...
Det finns mycket man kan bråka om alltså.
Eller också väljer man att låta bli.
Efter flera år på gatan, utanför samhällsgemenskapen kan jag säga, att det inte direkt känns lockande att kliva in i "kyrkogemenskapen" - vem vet, det kanske inte är passande att ta emot välsignelsen när man haft fler karlar än en.
/Ebba G
Att inte tillåta alla kyrkomedlemmar att ingå äktenskap är både odemokratiskt och diskriminerande. Kyrkan behöver klarsynta och modiga kyrkomötesdelegater (nästa vecka) som vågar ta det nödvändiga Ja beslutet, för att verka för en öppen välkomnande kyrka. Om det sedan finns människor som inte längre vill vara kvar i en kyrka som röstar igenom en äktenskapsordning som inkluderar alla medlemmar, så är det bara att beklaga.
SvaraRaderaKära Anonym, för det första tycker jag också att det vore renhårigare att våga stå för vem man är i en debatt. För det andra, så uppfattar jag Jans inlägg som ett försök att beskriva situationen och de möjliga konsekvenserna av ett visst beslut. Jag uppskattar människor som kan se på livsfrågorna ur olika perspektiv, samtidgit som de klart anger var de själva står. Som Jan ju gjort: "Att någon måste gå före och hävda det som vi upplever som rätt." Kära Jan, du fick till debatt--grattis, bra gjort!! Ulla
SvaraRaderaNå, Jan - det finns faktiskt inget bud i NT om att "du ska ha slavar" eller "ve den som friger sina slavar". (En annan sak är att det då existerande slaveriet förutsätts). Knäppa kristna som är arga över alla reformer finns alltid - men därav följer inte att alla reformer alltid är bra.
SvaraRaderaDessutom har reformviljan och välvilligheten nu nått så absurda höjder - ett milt om än välment vanvett kallar jag det - att t.o.m. du och jag (som velat öppna för pastoral hänsyn och pastorala undantag) borde reagera. Vi har inte bara uppenbart hs att ta hänsyn till, vi har även alla mer eller mindre bs-ungdomar (och andra) som kyrkan nu meddelar följande:
1) Det spelar absolut ingen roll om t.o.m. den som kan tända på folk av motsatt kön (och alltså på intet sätt är "oskickliga till äktenskap" i traditionell mening) bildar familj med någon av motsatt kön eller med någon av samma.
2) Det spelar absolut ingen roll för en 5- eller 15-åring med två föräldrar om den (allt annat lika) har en pappa eller inte.
3) Det spelar absolut ingen roll för en 2- eller 12-åring med två föräldrar om den (allt annat lika) har en mamma eller inte.
4) Jesusorden i vigselritualen (från Matteus 19) kan man ha och mista - de blir ju bara tillval framöver, även för heteropar, och den (liberala präst eller halvhedniske make) som tycker att det låter lite hårt med "överge far och mor" eller "får människan alltså inte skilja åt" kan nu utan vidare spisning välja bort dem.
Om STATEN står för allt det där betyder mindre. Den må gärna införa syskonäktenskap och polygami om så önskas. (Vuxna, frivilliga relationer är svåra att förbjuda och något slags juridiskt skydd är det väl många som önskar). Men att KYRKAN under det enfaldiga mantrat "all kärlek är bra kärlek" (ja, men ska all kärlek - ens all vuxen - uttryckas direkt sexuellt?), det är droppen för mej.
Jag menar på fullt allvar att Jan Sjöberg gör bort sej som präst och ungdomsledare genom att (som det synes) stödja kyrkomötesbeslutet (precis som Åke Green gjorde på sin kant genom att inte fatta att man faktiskt kan FÖDAS hs). Man ska inte göra sej dummare än man är - ens för att vara snäll. Förutom beslutets innehåll gör ju beslutets form, där sekulära politiska partier har ett avgörande inflytande, att Svenska kyrkan, som Karin Johannesson skriver i veckans KT, riskerar att bli ett skräckexempel istället för en förebild. (Ja, Sverige, Svenska kyrkan och de politiska partierna gör sej faktiskt till internationella skamfläckar redan genom själva beslutsgången. Statskyrka var bara förnamnet!).
Se även min insändare i KT http://www.kyrkanstidning.se/ledare_och_debatt/debatt/kyrkomotet_bekraftar_queerteologin_0_11598.news.aspx
En något kortare kommentar: Som jag förstår det kan (får?) Svenska kyrkan fr.o.m. 1 november inte ens stå för att Gud har tänkt något särskilt stort med kombinationen man+kvinna (att "sova med fienden" sett ur könskampsperspektiv). Det vore ju nämligen "heteronormativt".
SvaraRaderaDet handlar inte längre om pastorala undantag eller hänsyn till en utsatt grupp med en de facto-funktionsnedsättning. (Som 1995 års beslut om förbön/välsignelse på pastors ansvar). Det handlar om queerteologins totala segertåg, grundlagt 2005 med den generella välsignelsen, ett "carte blanche" för ALLA till en sexuell relation med någon av samma kön, men språkligt och begreppsmässigt nu entydigt bekräftat.
Svenska kyrkan bidrar nu också till att - liksom 1 april-beslutet - fortsätta utarma vårt språk, när vi alltså inte längre har ett särskilt ord för den (inte minst ur könskampsperspektiv) uppenbart speciella familjebildningstyp som överskrider könsbarriären. Men det är trots allt inte språkvård kyrkan ska syssla med i första hand, vilket nog Esbjörn, Hans och Ragnar nu upptäckt - för sent.
Om ni som är kyrkliga fortsätter att fokusera på att strida om vad lagen säger tror jag inte att det någonsin kan bli liv i den byggnationen. Ni slår väl ihjäl varandra till slut medan vi andra fortsätter att försöka leva.
SvaraRaderaEbba, jag instämmer.
SvaraRaderaDet välkända begreppet kyrkbråk dammas av i en....
Så visst bråkas det i kyrkan.
Ja, lögnens och splittringens fader ler. Men vem har sagt eller trott att sanningen ska kunna hävdas utan bråk? Och får Lars Gårdfeldt bråka för det han tror på måste väl samma rätt förunnas även andra. Eller är det bara Rfsl som får "bråka"?
SvaraRaderaVälj dina strider, heter det. Sant. Lika sant är det att man inte alltid väljer sina strider. Och det är den del av fronten som angrips som i första hand behöver försvaras.
Jag skulle tidigare inte ha drömt om att behöva satsa ens en timme av min tid på den här frågan. Men nu är det ju uppenbart att man dels måste ta itu med en hel massa homofober som verkligen existerar både på statskyrkligt och frikyrkligt håll, dels queerteologer som låter pastorala undantag och medgivanden rasera hela tumregeln att den som ska bilda familj i görligaste mån bör göra det med någon av det motsatta könet. Och jag som historielärare vet av grekiskt 400-tal f.Kr. att det sannerligen inte bara är direkt hs som med nöje kan ha ihop det med någon av samma kön. Och det är ingen skitfråga för mej om mina barn (idag 3,5 och 7 år) ska undervisas till goda "queer-kyrkliga" eller inte.
Men var lugn, Ebba G, jag har inga tankar på att slå ihjäl Jan Sjöberg. Eller någon annan. Vi vill alla fortsätta försöka leva - samtalet handlar faktiskt just om hur detta ska kunna ske på bästa sätt.