Lyssnade ikväll på den långa debatten i kyrkomötet om äktenskapet. Inläggen var många och uttryckte stora meningsskiljaktigheter. Men något som förenade var omsorgen om kyrkan och den sakliga, seriösa tonen i debatten.
Jag kunde inte slita mig utan blev kvar vid datorn i flera timmar, medan tårarna rann.
Stod nämligen vid köksbänken och skar tjugo lökar till fredagens pepparsås på internationella festen. Det kommer sextio pers till församlingsgården och inleder helgens internationella fest- och inspirationsdagar. Men då kommer inte jag att vara där, för jag ska delta med biskop Tony i kyrkomötets avslutningsmässa i Uppsala och sedan köra upp till Härnösand med honom.
Det känns tajt nu med allt som måste funka till helgen. Inspirationsdagarna för kyrkans internationella arbete kommer att leda över i lördagens mässa kl 15 i domkyrkan. Mässan Mellan himmel och jord producerades till Världens fest i Åre för två år sedan blir stiftets avsked av biskop Tony. Det kommer att bli en fin högtid, om än vemodig. Men jag tror att vi på kansliet och även stiftets församlingar nu börjar se framåt liksom säkert även han gör.
Livet går vidare med nya förtecken för oss alla.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det man som "utanför" inte fattar är hur det går ihop att säga att man är en kyrka som kommer med ett befrielsens budskap till alla folk samtidigt som man släpper in sverigedemokrater i den innersta kärnan och seriöst fokuserar på lyxproblem i stället för att göra det man säger att man ska göra. Befria alla folk. Inklusive dom som fängslas av sin egen rädsla (och blir nazister eller något annat extremt), såna som hamnat utanför i fattigdom, förakt, förtvivlan.... Jag får helt enkelt inte ihop budskapen, det teoretiskt och filosofiskt fantastiska med det verkligheten visar av handling.
SvaraRaderaEtt av Svenska kyrkans kännemärken är att den är demokratiskt uppbyggd med en beslutande förtroendemannaorganisation. Därmed har de kyrkotillhöriga rätt att rösta in olika s.k. nomineringsgrupper, t.o.m. Sverigedemokraterna, i våra beslutandeförsamlingar.
SvaraRaderaVad du menar med lyxproblem vet jag inte, men omdet är äktenskapsfrågan du menar, så ser jag inte den som någon lyxfråga.
Du skriver att "det verkligheten visar av handling" skorrar mot budskapet. Jag håller med till en del men måste också säga att mycket mycket görs i tysthet i våra församlingar för att lindra nöden och ställa upp för de utsatta. Och sånt kan vi aldrig visa upp. Men visst görs det för lite. Vi behöver fler av din kaliber som har hjärtat på rätta stället. /Jan
Ett av Svenska kyrkans kännemärken är att sekulära politiska partier (däribland Sverigedemokraterna) tillåts blanda sej i kyrkans styrelse. Jag har begärt att få en skylt ANDREAS HOLMBERG, Svenska kyrkan, på Barn- och Utbildningsnämndens sammanträden i fortsättningen. Ska stat/kommun och kyrka röras ihop på ena hållet, kan det i rättvisans namn gott röras ihop på andra hållet med.
SvaraRaderaOm Ebba G med lyxproblem menar äktenskapsfrågan håller jag INTE med. Vi får väl se om Ebba G är seriös och konsekvent, så att hon nu går före staten och kräver att kyrkan för kärlekens skull ska välsigna även vuxna, kärleksfulla par som är mycket nära släkt och ur rashygienisk synvinkel inte borde få gifta sej med varandra (men en kristen kyrka kan väl inte dela åsikt med nazister? eller vara emot syskonkärlek?). Det är f.ö. redan lagligt att gifta sej med ett halvsyskon på vissa premisser, och vad Paulus säger i 1 Kor. 5 behöver vi väl inte bry oss mer om än Rom. 1?
I vart fall Ljusnan förkunnade på ledarplats igår sin tolkning av kyrkomötets beslut: att kyrkan nu beslutat att välsigna ALLA par. Jag förstår tolkningen, all kärlek har ju nu förklarats vara bra kärlek också i meningen att den bör kunna uttryckas sexuellt och få kyrkans välsignelse. Jag begriper inte varför kyrkan inte kunde låta pastorala undantag få vara pastorala undantag som bekräftar regeln. Nu har de tillåtits förändra regeln, och vi har knappast sett slutet på den resan. Kärleksparadigmet måste ju nu få gälla fullt ut. (Eller?).