Jag har börjat i en samtals- och bönegrupp kring Frälsarkransen, biskop Martin Lönnebos svenska radband. Ikväll fick vi stifta bekantskap med Gudspärlan, den första och den största av alla arton. Gul som solen, ja gyllene visar pärlan på Den som mitt liv är helt beroende av, mitt upphov, min mening och mitt mål. Gud, den förste och den siste i mitt liv och i mitt radband. När jag har gått varvet runt kommer jag tillbaka till Gud. Därför kallas pärlbandet också för Livets pärlor.
Jag har vetat om Frälsarkransen länge men aldrig satt mig in i den, än mindre bett med den. Och jag har alltid tyckt att pärlbandet ser tjejigt ut, eller som Made in förskolan. Nu ska jag försöka erövra radbandet och göra det till mitt eget böneband. Spännande, hoppfullt och osäkert, som att bestämma sig för att börja banta.
I kvällens samtal, undervisning och bönestillhet fanns i alla fall ingenting tjejigt eller förskolemässigt. Å andra sidan är det kanske just det jag behöver, en enkel bönemetod för barnet inom mig som ropar efter Gud. Nån sa ju: "Om ni inte vänder om och blir som barn, skall ni aldrig komma in i himmelriket."
-Gud!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Har aldrig fattat det där med bön - eller rättare sagt, de där orden man mässar i kyrkan har jag aldrig fattat.
SvaraRaderaOch frälsarkrans som du skriver om vet jag inget om.
Men faktiskt tror jag att vi är rätt många som ber rätt vad det är. Utan att reflektera över om det är bön. Jag skulle nog skämmas ögonen ur mig om jag skulle berätta om mina böner. Skämmas för att jag är så dum så att jag ber fast jag inte ens vet om jag tror på någon gud. Ändå måste jag om jag ska vara ärlig säga, att jag ber massor.
Fast det är nog inga godkända böner...
äh, det struntar jag i om de är. För om det finns en gud spelar det väl ingen roll om människor godkänner det hela. Och finns det ingen gud gör väl bönerna ingen skillnad. Så...
förresten, vad säger du som är präst... vad är alla de där fina orden i kyrkliga böner till för? Egentligen????