Bilgrimsfärd

Tidigt åker vi från Härnösand och färden går från kust till kust mot Trondheim.
GPS:en har siktet inställt på Nidarosdomen
och talar i god tid om när vi skall svänga åt något håll.
Det näst sista kommandot är Sväng höger!
Bilen glider upp emot den majestätiska domkyrkan,
och GPS:en förkunnar: Ankomst!

Vi logeras i pilgrimsgården vid Nidälvens strand och får ett varmt mottagande till Mittnordenmötet, träffen mellan våra nordiska lutherska grannstifts ledningar.
Ja hela Trondheim bjuder på sol och värme.

Biskop Tor Singsaas talar om pilgrimsvandringen som en träning i umgänge med okända människor som Gud skickar i vår väg, och om mödorna under vandringen och det tålamod som behövs för att orka nå målet.
När de gamla pilgrimerna äntligen kom fram till Nidaros, fick de inte kliva rakt på in i domkyrkan, det mål som de så länge hade gått mot och längtat till. Nej för att lära sig ännu lite mera tålamod, och för att verkligen besinna att de nu stod inför resans mål så skulle de först gå tre varv runt domkyrkan. Sedan kunde de gå in och be vid den helige Olavs grav.

Jag tror vi har nåt att lära där, att sikta, gå och gå och till sist nå.
Vi ska ofta liksom ha hela kittet på en gång, snabba kickar, nya upplevelser.
Sen zappar vi över till nästa grej. Pang på.

Vi snabba tiders bilgrimer går följaktligen bara ett varv runt kyrkan.
Sedan stiger vi in i dunklet för en kort aftonbönsvandring genom kyrkan.

Vilken öppen och andefylld böneplats!
Vilken stillhet, helighet, närvaro.

Och bönen bara väller fram
och tårarna spränger.

-Gud..!