Rönnbär!

Känner ikväll doften av rönnbärshöst.
Och förs genast tillbaka till min barndoms höstar i Tärna.
Blåsten, det brandgula fjället, och rönnbären!

Vi letar rätt på en stor kvanne, en angelica,
fast så fina ord kan bara Pappa.
Vi är ute efter blåsrör, Björn och jag.

Jag tar fram kniven,
som jag har fått av Pappa,
och skär mig ett blåsrör lagom långt och tjockt.

Sen gäller det att skaffa ammunition.
Rönnbär!
Björn klättrar upp i en rönn och böjer dess klasar tills jag når dem.

Vi repar fickorna fulla med bär
och ger oss sedan ut på jakt.
Allt beskjuts, det gäller att sikta noga.

Smaken.
Besk, syrlig och röd,
fast ändå frisk.

Det är höst och blåst.
I Tärna.
Med Björn.