Det finns lägen i livet då det tydligt känns att själva levandet av livet är det enda som är riktigt viktigt och verkligt, lägen då det inte finns plats för något socialt liv eller för sociala medier, för reflekterande och speglande, utan bara för själva livet.
Ofta njuter jag av den möjlighet som Facebook och bloggen ger till snabbkontakt med släkt och vänkrets. Trevliga mötesplatser där jag får utlopp för lite tankar och skrivklåda, för både humor och allvar.
Men i vissa lägen är det som att livet kör ihop sig och blir svårt att överblicka. Dagar då trötthet eller sorg och samtidigt en vilja till koncentration tränger på och stänger sinnet för det oviktiga. Då energi måste sparas till det absolut nödvändigaste. Sådana dagar kan jag uppleva facebook som en enda fånig tävling i fyndighet och ytliga krusiduller, och bloggandet som kravfyllt och mycket sekundärt.
Kanske är det så nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar