Vårritual

Vissa handlingar är närmast rituella.
Högtidliga gränsmarkörer.

Som att vårstäda bilen.
Jag hann inte fixa till vår lilla Skoda Fabia före påsk.
Den skrek åt mig hela påskhelgen.
Men det blev visst uppståndelse i alla fall.
Idag blev det gjort. Idag begick jag vårriten.
Jag har ledig dag från jobbet och passade då på.
For och tvättade bort vårvinterkamoflaget samt dammsög insidan.

-Det där kolapapperet har legat här alltför länge. Bort med det!
Fönsterskraporna som skramlar i dörrfacket, bort med dom!
Motorvärmarsladden nere på golvet har gjort sitt. Det är vår nu!
Ut med gummimattorna och in med dammsugaren.
Ett mindre grustag elimineras och det blir så fint.
Och hundhåren! Hemska saker! Överallt!!
Här pratar vi omnipreséns.

Och innanför bakluckan uppenbarar sig julgranen igen i form av ett lass barr sen i julas.
För julen varar intill påska.
En och annan läsare kanske påminner sig min julgransköparkris i december. Jag kan berätta att granen blev typgodkänd hemma och sköttes med moderlig ömmhet ända till långt efter trettondagen, knappt barrande alls.
-Titta här! Nu börjar den till och med skjuta skott!
Ja tänka sig.
Den jobbade upp sig inom företaget kan man säga.

Såna bilder kommer för mig medan jag dammsuger.
Jag ler och flyttar mina spelmarkörer från jul till påsk, ja nästan ända till Valborg.

Nu återstår bara sommardäcken.
Dom är beställda och läggs på till veckan.
Sen! är det vår på rikt.