Blåbär

Sista semesterdagen,
lite grådaggregnsdrypande efter gårdagens skyfall.
Jag går ut i skogen ovanför vårt radhusområde
och andas in den svenska efterregnsdoften.
Barren har lagt sig i prydliga rader av regnet.
Här och där vittnar små minierosioner om hur det flödade igår.

Jag följer elljusspåret med en röd bytta i handen till ett bra ställe. Där är blåbären stora och hänger nästan i klasar. Över riset ligger små vackra vattenskimrande spindelnät liksom för att skydda mot intrång. Jag försöker plocka in under näten utan att sabba, men till slut kommer spindeln och jag överens om det blir sabb i alla fall, och att han nog kan svänga ihop ett nytt nät rätt så fort.

Plocka bär, det är att böja rygg, böja knän, stå lutad och halvsitta när ryggen börjar värka. Men jag blir så girig efter bären att att jag bestämmer mig för att dissa ryggen och träningsvärken. Och lite bråttom är det om vi ska hinna få ihop en blåbärskaka innan gästerna kommer.

Efter en halvtimmes handplockning är byttan halvfull och jag får slita mig från blåbärsskogen med dess regnvackra dager och våta dofter. Rätar försiktigt upp min nonchalerade rygg, unnar mig ett blåbär och börjar stega hemåt.
Kakan är räddad.