Fin söndag

Det är inte många dagar som känns toppen helt igenom, men frågan är om inte den här dagen klarar det omdömet. Vi börjar soft med en skön frukost och lite P2 före kyrkan. Sen går vi faktiskt inte till vår kyrka utan till en av stans frikyrkor, nämligen Pingstkyrkan. Vilket blir en mycket omväxlande och angenäm erfarenhet.

De verkar likt domkyrkan vara fullt igång med en renovering, så gudstjänsten hålls i källarvåningen. Ledig stämning, alla pratar tills det börjar. Då säger pastorn: Nu kör vi igång! (Det är visst temat för hösten) Och så gör dom det. Liturgin är minimal, dvs obefintlig. Det som är är lovsånger, predikan, lovsånger och lite bön, men det hela tar över en timme.

Lovsångerna låter likadant allihop. Det är liksom ingen idé att försöka sjunga med. Och det finns tydligen fler som tycker det, för inte så många verkar kunna sångerna. Nåja, på något sätt funkar gudstjänsten, mycket tack vare gudstjänstledarens och pastorns avspända, ärliga och chosefria framtoning.

Predikan är jättebra: bibelnära, aktuell, humoristisk, tydlig och avspänd. Ämnet är generositet. Man märker inte alls att tiden går.
Jo kanske lite. Syret. Vi är ca hundra personer i källarlokalen.

Kollektupptagning till kyrkorenoveringen: Över 50 000 kr bärs fram!
Femtiotusen kronor alltså. Okey, det handlade visst om generositet...
Gudstjänsten avslutas med att man ber för en kvinna som med sina barn nu ska avflytta till USA för att återförenas med maken, pappan.

Familjekänsla, enkelhet, ansvar. De orden har jag med mig när vi går därifrån.

Eftermiddagen tillbringar vi vid stugan, i solen på altanen, med en god bok, en kopp kaffe och sensommarens stillhet, som ger plats för det där viktiga samtalet som kanske inte uppstår så ofta.

Det blir också en roddtur på den lugna sjön, som vi åtminstone idag verkar ha helt för oss själva. Kanske för att skolorna börjar i morgon, kanske bara en nåd.
Jag tar ett dopp innan vi går upp igen. Och sen åker vi in till stan igen.

Matlagning, ibland är det jätteroligt. Som idag. Jag gör Anitas pastagratäng fast byter ut räkorna mot kantareller, vilket blir succé. Vi äter så att vi storknar, och dricker ett glas rött till det.

Sedan måste vi se hur det går för våra vänner på Solsidan. En DVD-kasett har lämnats i vårt hus i helgen och pockar på en fortsättning. Timmen som följer ger oss många goda skratt.

Sist går jag en runda med hunden under fullmånen.
Och - ja,
därmed är dagen liksom - fullständig.

Tack.