Idag gjorde jag en insikt på jobbet. Har under några dagar slitit med en arbetsuppgift som jag känner för och är motiverad till. Men som gått i stå. Det ville sig inte för mig. Jag såg bara ett stort berg, helt obestigbart och visste inte hur jag skulle angripa det. Provade den vägen och den vägen men hamnade bara i snår. En blick på almanackan sa att tiden går väldigt fort, att jag bara måste komma igång nu. Det var bara det att jag inte förstod hur.
Idag kom det till en kris i mitt yrkesliv. Jag bet av alla naglarna. Jag gick på toan sjutton gånger. Jag vattnade blommorna och möblerade om lite på skrivbordet, gick och fikade och kom tillbaka, men började bara tugga på nagelbanden vid bergets skräckinjagande åsyn.
Tills jag kallade på min kära arbetskamrat Stödet och sa som det var. Och efter en halvtimmes coaching insåg jag att jag i rena entusiasmen hade börjat mitt projekt i helt fel ända. Jag hade börjat med att garnera tårtan innan kakan var gräddad ens. Försökte måla huset innan väggarna var resta.
Att det finns ett litet men dock viktigt ord som jag hade glömt men som stavas b-u-d-g-e-t.
Pling! alltså...
Och god morgon..!
Och med denna upplysta insikt visste jag precis vad jag skulle göra. Ja, mina ögon öppnades, och jag såg som i en syn vad som saknades på mitt välordnade skrivbord. Reste mig med hast och for genast ner till Alriks och köpte -
en miniräknare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar