Jaha, då är alltså bombdådet i Stockholm inte en enskild galnings tilltag bara. Dagens nyhetssändningar tyder på en mycket medveten ung man som låtit sig hjärntvättas till total underkastelse under ett förfärande snävt religiopolitiskt program.Den fråga det ställer är: Hur kan vi förhindra att människor blir så isolerade från resten av våra samhällen att de får en helt annan och förvriden världsbild och syn på sina medmänniskor?
Samtidigt har bomben i Stockholm tydligen klart politiska förtecken, där Sveriges engagemang i NATO-kriget i Afghanistan fördöms: Om vi är med och krigar i andras länder, om vi okritiskt låter USA föra krig var som helst i vår värld, så får vi finna oss i att det kommer att smälla även här hos oss, det är bombarens budskap.
Jag vill själv kunna känna respekt för islam som en systerreligion bland Abrahams barn, liksom jag också känner inför judendomen. Men det blir inte lätt när religionen politiseras och absolutifieras till den grad att inga alternativa tankar eller trosuttryck godkänns än den lilla aggressiva gruppens. Dvs precis samma dårskap som skett i Guds namn på den kristna sidan under århundradenas lopp. Vi har också blod på händerna.
Men det är något med islamisternas propaganda som verkligen ger mig kalla kårar, ett budskap som andas hat och underkastelse hellre än kärlek och försoning. Där man tar till Gud som vapen och dessutom hotar med våld för att nå religiösa och politiska mål, där blir det livsfarligt. Har inte historien lärt oss det flera gånger redan?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Man får påminna sig om att islamister inte talar för muslimer, lika lite som "kristendomister" talar för alla kristna när de bombar abortkliniker.
SvaraRaderaMen - den svenska naiviteten måste sluta. It's got to stop. Man tror så gott om alla, vill ogärna tro hur fanatiskt det är. Det finns inga ursäkter eller bortförklaringar av dessa dåd.