Nyårsafton

Jag vill säga tack för i år till alla mina bloggläsare var ni än finns. För några år sedan visste jag knappt vad bloggande var. Men nu har jag själv hållit på i två år, med varierande engagemang och inspiration visserligen, men i grund och botten har det varit roligt och ibland också viktigt.
Bloggen ger mig en arena, en talarstol, en chans att reflektera och kommentera kring mitt eget liv och även kring kyrka och samhälle lite. Någon debattör blir jag aldrig jag vill inte bli det heller. Men jag gillar att skriva och sedan överlämna till den som vill att läsa och följa mig.
Ibland försöker jag seriöst kommentera något aktuellt, ibland ser jag nåt roligt i en situation och vill lyfta fram den. Ibland är jag djup och poetisk, ibland tycker jag bara att något är så otroligt vackert och måste får säga det. Och under allt känner jag ett behov av att hylla livet som jag förunnas leva och älskar så. Hylla den nåd som hela tiden ges mig och bär mig.
Men för det mesta fungerar nog bloggen helt enkelt som något slags dagbok. Men också då när inläggen inte egentligen handlar om något särskilt, så hoppas jag att den underliggande lovsången till livet och livets Gud kan kännas mellan orden.

Tack för detta år!
Undrar vad det nya ska föra med sig...
Nyårsafton är för mig rätt mycket av vemod och saknad,
men sen kommer ju nyårsdagen och nyårskonserten.
Det är ju så roligt att leva!