Ja vad säger man efter denna dag?
En självmordsbombare har sprängt sig mitt i julhandeln i Stockholm.
Jag har sjungit i domkyrkokören Rejoice in the Lord always och torkat disk i biskopsgården.
Bomben briserade på en sidogata till Drottninggatan och bara bombaren själv omkom.
Det har varit otroligt vackert ute och kallt ute denna tredje advent, -15 ungefär.
Han bodde i Tranås och lämnade ett meddelande efter sig på Facebook.
Annars har det varit julmarknad här i stan, men vi avstod den.
Ett självmord är tragiskt i sig, men spränga sig bland folk är en våldshandling, ett mordförsök.
Vi åt en god lax till middag och har diskuterat Wikileaks och sett på Beck.
Men det hjälper inte.
Han var bara 29 år...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Han ödslade sitt liv och ville ödelägga så många andra oskyldigas som möjligt, det kan man säga en sån här dag. Vid 29 års ålder borde han veta rätt från fel. Han var inte annorlunda än de uppviglade, indoktrinerade, finansierade och rekryterade brottslingar som sprängde ihjäl så många israeler och ödelade så många liv under intifadorna. Ofta har svenska aktivister hoppat till försvar och bortförklaringar. Hoppas svenskar nu fattar: fattigdom, misär, uppgivenhet gör inte en självmordsbombare. Läs Mohammed Elias Belkouches/David Erikssons artikel om tolerant islam och Anna Veeders artikel om själmordsbombare på Newsmill. Jag tyckte speciellt den om "tolerant islam lever och frodas" var konstruktiv för det stämmer med hur mina muslimska vänner i Indianapolis lever.
SvaraRaderahttp://www.newsmill.se/artikel/2010/12/12/tolerant-islam-lever-och-frodas-trots-allt
http://www.newsmill.se/artikel/2010/12/12/israel-hoppl-st-ute-med-sj-lvmordsbombare
Tack A-C för länkarna. Anna Veeders krönika hade jag redan sett. Den är bra. Gör tydligt att en självmordsbombare inte bara kan beskrivas som en vilsen uppgiven själ utan att det också finns en brutal förslagenhet i ett sådant dåd.
SvaraRaderaVi vill vara ett öppet land, men kanske har en diskussion att ta om vår naivitet. Jag fruktar i alla fall att vi nu kan få se mer av främlingsfientlighet och mer SD-sympatier i vårt land. Och det är inte bra. Vi måste kunna leva mångkulturellt.
Jag håller med dig Jan, så fort man har extrema värderingar åt något håll väcker det rädsla och rädslan talar med samma ord som det den är rädd för. "låt oss döda det som dödar oss" Och så har man ett krig.
SvaraRaderaJag tror det finns en annan väg.
En som inte dödar men som inte väjer för hotet om döden.
Och som vanligt skriver du så att spänningsfälten i verklighetens händelser blir till något påtagligt. Det där vi har att handskas med i livet. Tack.
Jag delar fullständigt din fruktan om extremister och främlingsfientliga grupper, Jan. Mångkulturellt är bra, intressant, givande och inte minst gott: hummus, baba ghanosh (MÖ), kyckling i valnöts-och granatäppelsås (Iran) grön kurry (Thailand), potatis (Amerika), yams (Afrika), tacos...
SvaraRaderaVi måste kunna som Belkouche och Eriksson skrev ha två tankar i huvudet samtidigt:
"...Det handlar bara om att kunna hålla flera tankar i huvudet samtidigt. Vi måste ha modet att stå upp mot Islamisternas värderingar samtidigt som vi stödjer de sidor som förespråkar en tolerant Islam. Och dessa goda föredömen finns det faktiskt gott om..."