Dagen efter och före

Midsommardagen är lite dagen efter.
Alla är trötta, inget händer utom några fåbesökta gudstjänster och dans i Gussjö Noret.
Sonen med familj har dragit vidare.

Jag fick en oförglömlig morgon med barnbarnet innan dom åkte.
Hon sköt dockvagnen runt runt i lägenheten, och farfar skulle gå efter!
Säkert femtio varv runt köket, hallen, vardagsrummet, matrummet, köket...

Sedan en fin midsommargudstjänst i domkyrkan där vi fick sjunga in sommaren
Jag hade t.o.m. gråkostymen med glad slips idag.
Efteråt förstår jag inte varför. Kanske för att det var flaggdag..?

Det är bra för att inte säga klockrent att midsommardagen numera helt har skapelsetema. Johannes döparen får vänta till i morgon. Då är det hans dag.
Jag ska i morgon för första gången leda högmässa i Härnösands domkyrka.

Det känns hedersamt men ännu mer utmanande:
Hur predikar man så att P och P:s mamma får möta Gud?
Eller så att det inte bara blir lagiskt?

Som tur är beror det inte på prästen om kyrkbesökaren möter Gud eller inte.
Men det ringer en varningsklocka när folk säger: Vi kommer i morgon och lyssnar på dig.
Jag får säga som Samuel: Tala Herre. Din tjänare hör.

Fast jag skulle vilja parafrasera och säga:
Tala Herre så att din tjänare hör,
och så att församlingen hör att det är Du som talar.