Sommarsöndag i domkyrkan

En söndag i församlingen.
En vanlig sommarsöndag med idel kortärmat i domkyrkan.

Åsa och jag hade bestämt oss för att fixa ett enkelt kyrkkaffe,
så jag förberedde det medan hon förberedde gudstjänsten.

Kokade fem termosar plus två termosar tevatten,
tinade gifflar, tog fram socker och mjölk saft och stoppade alltsammans i kassar.

Färdig fem i elva lagom till meddelandena före gudstjänsten
Och sen började den!

Högmässan, den gamla men ständigt nya,
den helt förutsägbara men helt drabbande.

Herre förbarma dig, mollstämd och gammeldags,
i tonerna a-b-a-g-a-d-f-g-a.

Sjungen av generationer svenskar.
Jag kan fortfarande höra min far på orgelläktaren.

Evangelieprocessionen, så värdig, så innehållsrik.
Och Jesus som mitt i församlingen berättar sin liknelse.

Det förlorade fåret, den förlorade sonen.
Domprosten sa att katolikerna kallar liknelsen för Den barmhärtige fadern...

De kära kyrkbesökarna
som kommit hit för att bära sin stad i bön och lovsång.

Döpta, vigda och döda bland oss.
En stunds eftertanke medan ljus tänds för dem.

Nattvardskön, ringlande fram till den Uppståndne.
Tänk att Gud finns här för mig också idag!

Sen direkt ut på kyrkbacken för att duka fram kaffet.
Hinner precis få upp allt ur kassarna när gudstjänsten är slut.

Mingel och hej och välkommen och får det vara en kopp kaffe?
Och idel glada miner och samspråk i smågrupper i solen på kyrkbacken.

Ja, jag vet, det går att uppleva dagens gudstjänst helt tvärtom.
Men jag är tacksam för det som jag fick uppleva och för de människor som jag fick möta.

Tack för min församling!