Jag har sjungit och skrikit så att rösten är paj.
Men kul var det.
Imiterade t.o.m. M.A. Numinen i Ont det gör ont:
Röstdödare är vad den är.
Men kul var det.
Jag ledde en tävling som alla deltog i med liv och lust. Fick skrika för att göra mig hörd.
En arbetskamrat blev dessutom avtackad eftersom pensioneringen förestår.
Varma tal hölls av arbetsgivare och arbetskamrater .
Vi sjöng mycket, sommarsånger, Den blomstertid på Ångermanländska och finska. Och Sven-Ingvars-låtar. Vi hade ju bevars både Tony värmlänning och Tuulikki från finland med oss. Det gäller ju att hålla sig väl med alla i det här läget...
Nu är jag trött och nöjd.
Har firat in första juni med ett underbart gäng arbetskamrater.
Tack för att alla finns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar