26 december 2009

Annandag - tsunamidag

Annandagen har det inte lätt.
S:t Stefanus dag, den förste kristne martyrens dag.
Att predika på annandag jul har alltid varit en svår utmaning.
Man vill ju inte förstöra julstämningen, men ändå - efterföljelse kan kosta mycket.
Och det måste också sägas som motbild till julefriden.

Annandag jul var blodig och jobbig redan innan 2004. Men då blev den en förödelsens dag.
Idag är det fem år sedan tsunamin, och fortfarande är det hela lika ofattbart.
Ändå hör jag inte till de drabbade. Känner ingen drabbad vad jag vet.
Hade kanske mitt tio år tidigare, månaden efter Estonia.

Jag är rätt tacksam att jag inte behövde predika idag.
Hade förresten inte orkat det med min snuva.
Hade dessutom kommit för sent. Vaknade först tolv.

Nej, annandag jul har blivit en tragikens dag igen, som den egentligen var från början. Fast nu handlar det inte om den modige martyrens starka och dödsföraktande tro, utan om den okända lilla människans dödskamp bland vattenmassor i en naturkatastrof som inte människan rår för.
Det handlar om teodicé, om gudstrons överlevnad överhuvudtaget i en tid då alla mänskliga katastrofer refereras i realtid i våra vardagsrum. Estonia, Flight 4184, 11:e september, Göteborgsbranden, Tsunamin m.fl. m.fl.

Tankar, förhoppningar, böner, tumlar om varandra och sargas av verkligheten.
Trosvissa predikningar stöts och blöts av tidens vågor.
Människan vill hitta svar, kräver förklaringar från den tysta himlen ovanför.
Jag hade gott om bra svar på det mesta för trettio år sedan.
Numera har röstläget tonats ner med kvadraten på avståndet till prästvigningen.

Vissa frågor ska inte ha något svar alls, för varje svar vore ett hån mot den frågandes smärta.
Vissa saker i en människas liv kan vara så djävulska att det ser ut som om mörkret regerar.

Smärta tar tid och måste få ta tid.
Tvivel och frågor likaså.
I midvintermörkret.

Men jag vet att solen brukar komma tillbaka.
Jag vet hur bofinken låter när den sjunger vid vår stuga,
jag vet hur det känns då långfredagsmörker byts i påsk och segerljus.
Då livet segrar över döden och hoppet kommer åter.

Kanske det ändå finns en gud.
Men på annandag jul döljer han sig.

2 kommentarer:

  1. Du skriver att du är glad att du inte behövde predika den här dagen. Men nu har du gjort det i alla fall.- och det med ord som känns.
    Och det slår mitg att det är lättare att tro i mörker än på den scen där man spelar upp en idyll.

    SvaraRadera