Prästkandidater!

Oj vad roligt det är! Att träffa blivande medarbetare i vår kyrka alltså. Idag har den ynnesten förunnats mig genom mötet med fyra blivande präster i vår kyrka och vårt stift.

Under morgonens fullmåne åkte jag till Uppsala och träffade dem några timmar mitt på dan. Fyra prästkandidater, alldeles snart färdiga med hela sin långa utbildning. Redo för tjänst.

Först åt vi lunch tillsammans och bekantade oss lite, sen satte vi oss i ett helseriöst samtal om vad som komma skall, vigningshelgen i allmänhet och vigningsmässan i synnerhet.

Att vi är kallade av nåd, utvalda av nåd och sända med nåden som föda i ränseln.
Ja, just så sa jag inte, men det låter så vackert att jag skriver det här.

Att det allmänna prästadömet på dopets grund är basen,
sen har vår kyrka en ordning med särskilt ordinerade medarbetare.

Att vi sänds ut till att predika Guds Ord,
inte våra egna favoritåsikter.

Att människor måste kunna "läsa" oss, och att dom bara kan det, om vi lever som vi lär,
och om vi i våra liv "bär vittne om försoningens hemlighet."

Att vi behöver ha ett levande intresse för våra församlingsbor,
empati, varsamhet och aktning för dem, om det ska bli några riktiga präster av oss.

Att Gud har kallat, Gud har följt oss hela vägen, och Gud ska följa oss ut i tjänsten också på samma sätt som en god förälder följer sitt barn på alla dess vägar.

Att vi på stiftet också vill följa dem och ge dem råd i deras nya roll, i deras omställning från studier till yrkesliv, från Uppsala till Hässjö, Sundsvall, Nätra och Örnsköldsvik.

Jag är priviligierad som får vara med om såna här dagar med samtal om allt möjligt från djupaste teologi till hur logi ska ordnas och vilka släktingar som kommer.

Präst- och diakonvigningarna är mycket stora stiftshögtider, och bör ses som stora församlingshögtider med. Jag hoppas på en stor uppslutning den 10:e januari.

Kom och smaka.
Det är starka varor.