30 december 2009

Inför nyårsraketerna

Varför skjuter vi alltid nyårsraketer och smällare?
Den enda positiva effekten av dem är den korta sekunden himlen lyses upp av ett vackert mönster. Knallen kan för all del vara effektfull även den, men jag är som hundarna - skotträdd och rycker axlarna ur led varje nyårsafton.

Vad är det med oss grabbar, att det ska skjutas och smälla kring oss så mycket..?

Pang, du är döö!
Kasta sten på tjejerna.
Lära sig spotta långt.
Se vem som kan pissa längst.
Träna på att kasta smörgås vid vatten.
Skrika och hojta när vi gör nåt tillsammans.
Leka krig och leka vattenkrig.
Spruta vatten har alltid roat oss gossar.
Träna på att skjuta prick med allting:
snöbollar, stenar, pinnar, papperssuddar, ölburkar, dartpilar, pilbågar, spjut, kpistar...
Vi verkar vilja gilla att skjuta och kasta och göra det effektfullt och imponerande.
Skjuta, spruta - och tjuta.

Är det vår könsidentitet som gör oss så här..?
Hallå alla psykologer!?

2 kommentarer:

  1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  2. Har ingen aning om vad Ebba skrivit. Men en del av de där sysselsättningarna har jag också försökt mig på: bågskytte och kasta macka.
    Bågskyttarna höll till ganska nära där min kompis bodde så det var så hon och jag halkade in där. Men jag var dålig på att träffa prick. Min arm var ivägen för strängen.

    Stenkastningen lärde jag mig av min pappa och farfar. Och pappa hade inga pojkar. Så det kanske var så att jag fick ställa upp?

    SvaraRadera