Tänk att en svensk tidningsartikel kan leda till en diplomatisk kris med Israel!
Det är ungefär som Muhammedkariktayrerna. Repressiva stater kan omöjligt förstå vår syn på press- och yttrandefrihet. Säger du för mycket ska du tystas ner.
Det leder direkt till aningen: Vad är det som ska tystas ner? Vad är det som inte får sägas? Vad är det som inte tål dagens ljus?
Klokt hade det varit om Israels ambassadör hade sagt att hans land ser allvarligt på anklagelserna och kommer att noga undersöka sanningshalten. Och klokt hade det varit om Sveriges ambassadör i Tel Aviv hade tigit i stället för att oförbehållsamt ställa upp på de israeliska frånskyllningarna.
Varför blir reaktionerna så hätska, så fort någon säger något om Israel? Om det är sant att det sker en organstöld och -handel med t.ex. njurar tagna från dödade palestinier, så är det inte antisemtism att påtala det. Antisemitism är något helt annat. Det är att se ner på judar för att de är judar. Att påtala brott är en mänsklig rättighet och skyldighet.
Så varför denna reaktion? Om det är helt och hållet lögn att det sker en organiserad handel med dödade palestiniers organ, så finns det ju ingen aledning till oro i Tel Aviv. Då skall sanningen segra. Men om det kanske förekommer och även har förgreningar ända borta i USA, då måste sanningen tystas ner fort.
Tyvärr får jag känslan av ingen rök utan eld. Men inte för att det handlar om Israel. Organhandel är lika makaber och avskyvärd var den än dyker upp.
Israels utrikesminister och ambassadör i Stockholm reagerar ettrigt och kränkt i stället för att sätta sig över en tidningsartikel i det fjärran landet Sverige.
Vad var det man sa förr?
Kastar man ett vedträ in i en hundflock, så skriker den som det tar på.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ikväll hävdade Israels ambassadör i Sverige att Sverige har ingen tryckfrihet att all media styrs av vänsterpartiet och socialdemokraterna. Att det varit så sedan Palmes tid.....
SvaraRaderaSpelet bakom kulisserna... kanske är det som överallt annars, man använder det uppenbara för att säga det som inte tål ljuset.
SvaraRaderaAtt det här handlar om andra saker än organstölder och pressfrihet är väl helt klart.
Tänk om det slutar med att vi förstår hur det kommer sig att vi en dag vaknade med en mördad stadsminister...
Ja man kan undra över hätskheten i Israels reaktioner. Känner dom sig pressade nu när inte Obamas regim stryker dem medhårs som förr..?
SvaraRaderaHej Jan, A-K här!
SvaraRaderaFår jag ge lite intryck, lite konstruktiv kritik?
Mobbning sker i i Bjästa, nu mot bl.a. Lennart Kempe, och även i stärre sammanhang. Spekuleringar till följd av Aftonbladets dåliga "kultur"artikel fortsätter att skuldsätta utan bevis. I flera länder, där ren antisemitisk uppvigling efter gamla mönster ständigt pågår, har artikeln tagits som sanning och skapat svårigheter bl.a. i medicinskt utbyte mellan Israel och Egypten.
Det är sant att en rättsmedicinsk läkare tog vävnader till forskning och, som jag minns, corneas från israeler, palestinier och andra mot israelisk lag vid obduktioner, att det uppdagades och stoppades i domstol för länge sen. Men detta var inte Boströms inriktning.
Ingen rök utan eld? Tänk om israeler och judar är rättmätigt ledsna, chockade och förbannade över denna anklagelse? Israeler från ultranationalister till människorättsaktivister, upprördes av Boströms artikel. Har de alla fel om hur de känner det inför detta påhopp och hur de känner igen gammalt mönster av "blood libel"?
Jag har sett många exempel på "rush to judgement" vad gäller Israel under åren. "Massakern" i Jennin är bara en av många skrönor som florerat. Det finns anledning till oro bland israeler, utan att det behöver antydas om skuld.
Annat i Israel kan och ska kritiseras och det kan man göra och det görs utan att man kallas antisemit.
Naturligtvis ska man kunna påpeka antisemitism när man upplever det? EU om antisemitism och Israel:
"...Examples of the ways in which antisemitism manifests itself with regard to the state of Israel taking into account the overall context could include:
* Denying the Jewish people their right to selfdetermination, e.g., by claiming that the existence of a State of Israel is a racist endeavor.
* Applying double standards by requiring of it a behavior not expected or demanded of any other democratic nation.
* Using the symbols and images associated with classic antisemitism (e.g., claims of Jews killing Jesus or blood libel) to characterize Israel or Israelis.
* Drawing comparisons of contemporary Israeli policy to that of the Nazis.
* Holding Jews collectively responsible for actions of the state of Israel.
However, criticism of Israel similar to that leveled against any other country cannot be regarded as antisemitic..."
Jämförelser mellan Israels beteende och Nazitysklands gör en stum av bestörtning, det är ignorant och illvilligt. Man kollektiviserar och skuldsätter på så vis judar, nazismens offer. Man drar samma band som Boström gjorde. Jag finner det helt enkelt skamligt.
I Sverige borde vi tro på oskuld tills motsatsen bevisas, speciellt i så allvarliga anklagelser.
Så har jag haft min say, som man säger. Hoppas du tar det som det är menat, som lite upplysning om hur andra känner inför denna historia.
Mvh,
A-K Roth