Slutjobbat för i år

Idag gjorde en kär arbetskamrat sin sista arbetsdag.
Hans tjänst har dragits in.
Det kändes vemodigt och stämningen var låg kring fikabordet.
Hej då, kompis, sa han när han gick hem.

Annars jobbade jag med detaljerna i den kommande prästvigningshögmässan.
Nu är den så gott som färdig, om nu något kan anses färdigt två veckor i förväg.
Ögonen sved av trötthet när jag äntligen gick hem.

I eftermiddag åkte vi och uppvaktade en god vän som fyllde 70 år.
Det var inte så länge sedan hon fyllde 60.
Är det så fort det går från sextio till sjuttio..?

Aftonen har präglats av tvättstugan och Rapports årskrönika.
Det handlade mest om mord känns det som.

Nu ser jag fram emot att årets sista dag ska bli absolut helledig,
och då pratar vi en dag utan några som helst uppgjorda planer!

Och månen är ny,
och vi har låtit ploga vägen in till stugan.
Just in case...

Gaza blöder

Ett litet folk, uppdelat på två områden på behörigt avstånd från varandra.
Instängt i var sin enklav och utan möjligheter att färdas fritt från det ena området till det andra.
I det ena området trängs 1,5 miljoner människor på en kustremsa om 20 x 6 km.
I det andra trängs befolkningen på 2 miljoner ihop mer och mer av höga murar och olagliga bosättningar.
Alla rättigheter fråntas detta folk. Deras enda men fruktansvärda vapen är deras desperation. Och den växer ju mer de trängs ihop och nekas sin frihet.

Jo visst måste den store starke på andra sidan muren försvara sin rätt till fred.
Men hur kan han tro att han uppnår fred genom att trakassera sin granne,
ockupera hans mark och låsa in honom så att han inte kan skaffa sig ett jobb eller hälsa på sina släktingar ens?

Och nu i jul bombas kustremsans ghetto sönder och samman.
Snart byggs väl gaskamrar i lägren också.
Har de redan glömt..?

Grr.

Slutjulat

Nu har vi firat jul så att det räcker ett tag.
Tomten har kommit säkert sex gånger till olika snälla barn.
Vi har tagit emot barn och barnbarn
samt bilat söderut till andra barn och barnbarn.
Nu är det söndagkväll och vi är hemma igen.
Har just avverkat sista tomtningen.

Besöken av och hos barn och barnbarn är det som ger glitter i julgranen.
Sen lyser det kring julaftonens öppet hus på Café Trädgår'n.
Mellan sextio och sjuttio räknade vi in under de fyra timmar vi hade öppet.
Och sen midnattsmässan förstås då jag sjöng i domkyrkokören.
För att inte tala om juldagens högmässa med vuxenkonfirmation.

Någon andäktig stillhet kring Jesusbarnet har jag inte upplevt.
Undrar om det beror på åldern, julstressen eller tröttheten.
Eller på att jag inte söker sådana stunder numera.
Behöver inte försjunka i julmeditationer, känns det som.
Han är ju här hos mig ändå.
Ofta förmedlad genom de olika julskivorna vi har och som jag verkligen älskar.

Och nu blir det ett par avkopplande arbetsdagar i väntan på nästa helg-sjok.

Tredjedag jul

Vi är i Stockholm.
Körde igår med dottern till Uppsala och sov över där.
En välsignad resa med goda samtal
och känslan Vi hör ihop.

Idag är det tjolahopp tjola hej tjola hoppsan sa
tillsammans med Åsas barnbarn.
Åsa har sjungit barnvisor i en timme nu
och jag har pratat med barnbarnets mormor från NY.

Nu stundar middag.

I morgon hemsöker vi barnbarnen i Uppsala
och tomten kommer för typ femte gången i jul.
Härligt.

Sen går vi emot ett nytt år.

Beredelseord i domkyrkan

Vi är nu inne i den mörkaste perioden av året. För många är midvintern pressande i sitt mörker. Till oss nordbor säger idag Guds ord genom profeten Jesaja: Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus. Vi kan behöva höra det, att ljuset vänder.

Men det finns ett mörker som är mörkare än midvintermörkret. Det är den andliga vilsenhetens mörker, när jag inte vet riktningar och mål med mitt liv, vad som är fram och bak, upp och ned. Det mörkret kan ofta vara väldigt ångestfullt och svårt att uthärda.
Om du har det så, säger Guds ord: Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus.

Men det finns kanske ett mörker som är allra mörkast, och det är det onda samvetets mörker. När jag vet att det jag gjorde eller sade var fel och att jag ångrar det och önskar att det vore ogjort. Tänk att det är för din och min skull som Guds ord vittnar om att Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus.

På vilket sätt? Jo genom att Ett barn är oss fött, en son är oss given.
Julens gudabarn kom till oss för att ge oss mening och sammanhang i våra liv. Men också för att betala offret för våra fel. "Han kommer ett offer att bringa för oss uppå korsträdets stam", sjunger vi i en adventspsalm.

Därför får vi komma till Gud med vårt mörker och be honom vända det i ljus.

Juldagen

Alltså - jag är välsignad.

Midvintermörkertrötthet, javisst,
och en hel del plikter under julen,
Men ändå. Ja, jag är tacksam

åt besöken av barn och barnbarn
att vi fick en vit jul
att vi har orkat med allt

Sonen tog min plats i tenorstämman i Messias i söndags när jag tystnade.
Ille faciet, sa Karl IX om sin son Gustav, sedermera II Adolf :
Han skall göra det.

Elsa har insett att vår Mozart inte är en farlig hund.
Man kan kasta en boll och han springer och hämtar den.
Hon har stolt kammat hem sina segrar.

Dottern är här och delar vår jul
vilar till faderns fröjd
söker kontakt

Jul för de jullösa på Café Trädgår'n
diverse julgudstjänster
till och med vuxenkonfirmation idag i en högmässa med biskopen.

Och världens största kram i går natt efter midnattsmässan
när systerdottern från Amerika bara stod där!
Ja alltså, jag är välsignad.

Julhandel

Idag har vi handlat julklappar. Och fort gick det.
På ett par timmar var allt klart. Nästan.
Samtidigt hade vi tvättstuga.
Vi har egentligen hunnit rätt mycket.

Handla leksaker och böcker och spel till barnbarnen,
känna att just nu har vi tid att göra egna saker,
tänka på vårt eget kött och blod, våra egna barn,

unna oss att gå och fika på Rutiga duken
och vilja sätta oss för oss själva,
fast en mycket god vän satt där.

Glädjen och tacksamheten att pengarna räcker,
att vi just nu gör jul för barnen
och för varandra.

Livet är så kort.
Julen är nu.
Alltid.

Julgransbelysningen

Varje år när jag plockar ner julgransbelysningen
tänker jag på hur allt kommer att vara nästa gång jag packar upp den.
Kommer världen att bestå ett år till?
Kommer alla jag älskar att vara vid liv och god hälsa?
Kommer jag själv att förunnas sätta upp belysningen ännu ett år?

Julgransbelysningen är väldigt gammal, av märket Luma.
Den kommer från Åsas hem. På lockets insida står
"Lumaljus i granen gäckar röda hanen."
Och i en särskild ruta står inskrivet:
"Såld den 18/12 1957 genom Konsumentföreningen i Luleå Butik 36
till fru Modig Yrkesgatan 53"
Fru Modig, det var Åsas farmor, Isabellas farmors farmor.
Hon köpte lådan och gav den som julklapp till sin son och hans unga familj,
där lilla Åsa, åtta månader gammal såg ljusen den allra första gången de sattes upp.
Då blev det moderna tider på hos familjen Modig.

Nymodigheten krävde en omsorgsfull bruksanvisning. Jag läser vidare i locket:
"Det först upptagna ljuset sättes lämpligen nedtill i granen och åt det håll där vägguttaget befinner sig. Därefter uppsättes övriga ljus i tur och ordning så att de blir jämt fördelade i granen. Man söker ordna det så, att sista ljuset kommer åt samma håll som det först uppsatta."

Lamporna fungerar än.
Jag blir lika förvånad varje år. Känns som ett gott tecken.
Det är alltså den 51:a säsongen för vår Luma julgransbelysning.
Den kanske överlever mig, tänker jag medan jag sätter stickproppen i väggen.

Vem vet, men nu lyser den även detta nådens år 2008,
och jag lever och får se det.

Köpa julgran

Värsta testet på ett elvaårigt förhållande: Granköpet före jul.

Jag stannar på den glashala isen framför Coop Forum
och halkar ut till granförsäljaren.
Alla granar står insnörda i spirella, typ.
Dvs alla ser ut som mumifierade korvar.

-Hej. Ja, jag skulle vilja köpa en julgran...
(Mycket intelligent. Vad annars?)

- Det är lite svårt att välja när alla är ihoppressade...

- Ja men va fan, det är ju enda sättet att rymma dom här.
Hur många tror du jag skulle få plats med här innanför stängslet
om dom var som i skogen, va!

- Är dom alla lika fina?
Töntens andra töntfråga? Försäljaren har redan övertaget.

-Ja inte ska du tro att jag säljer några fula granar heller!

- Nä det är klart. Kan man få se på en, kanske den där?

Mannen tar fram en gran och skär motvilligt upp stödbandaget.
Stampar granen hårt i marken så att grenarna faller ut igen.
Och tittar bistert på mig: Du skulle bara våga klaga..

- Jag tar den.
Något annat svar gives icke.

Jag betalar med dricks som motgift mot försäljarens humör,
och för att man ska göra gott i juletid.
Han har det säkert inte så lätt därhemma.
Jag gör gott med hela tio kronor, och han bär granen till bilen åt mig.

- Fast den går aldrig in i en liten Skoda, säger han och går därifrån.

Men det gör den, för han har kört in den i en sån där tubsocka igen.
Jag stuvar in grankorven så att spetsen fingrar på instrumentbrädan.
Stänger luckan och halkar därifrån med juldoft i bilen.

Att komma hem med en ful julgran, det gör man bara en gång.
Alltså får den här inte vara ful. Den är säkert vacker.
Hemma vidtager Projekt granstajling. Fram med såg och kniv och granfot.
Efter en timme börjar eländet tro på sin överlevnad.

Jag tröstar den med vatten och de Helt nödvändiga sockerbitarna!
Den blir glad och lovar att sträcka på sig då hon kommer hem.

- Hej, vad bra att du är på hemväg. Jag har köpt en julgran!
Fast den är inte så snygg.

-Va? Är den inte!

Tio minuter senare.

- Nej men så ful är den inte. Den går nog bra.
Å vad det luktar jul här hemma nu..!

Någonstans inom mig börjar jag tro på en god jul i år igen.

Sopar upp kvistar och barr trivsamt trallande:
Granen står så grön och grann i stugan.
Granen står så grön och grann i stugan.
Tra la la lala, tra la la lala, tra la la lala La La!

Pilgrimsresa

Vita vidder i morgonsol
Majestätiska fjäll
Människan liten

På andra sidan
Trondheim
Vänlighet i själva språket

Kallt, säkert minus tio
Bondens marknad
Halmbockar, stearinljus och tomtar

Stor högtid i staden
Biskopsvigsel som de säger
Og kongen sjölv skal komme

Mässa i Nidarosdomen kvällen före
Rannsakan inför Guds kärlek och Guds bud.
Domprosten skyggar inte för att tala om vår synd och vår skuld

Ändå avspänd atmosfär i den urgamla katedralen
Hitresta gästande biskopar och präster med fruar och män inbjuds
Du är välkommen fram för att knäböja och ta emot förlåtelse

Den tillträdande biskopen först framme
Behöver förlåtelse och mycket stöd
Som vi andra syndare

Bibelord ur Psaltaren 32
Självklart som om det inte var inopportunt
Sverige fjärran

Gör upp med Gud idag
Gud ser din synd
men tillräknar den inte

Gud välsignar sina pilgrimer i Nidarosdomen,
syndare samlade i stillhet inför morgondagen
-Jesu Kristi blod utöst för dig

Ett mycket gott budskap
Vi är framme
Tack Nidaros

Nidaros

Har varit med biskopen två dagar till Trondheim och övervarat vigningen av Tor Singsaas till ny biskop i Nidaros bispedömme. Det inleddes på lördag kväll med en stilla rannsakande skriftemålsmässa i Nidaros domkyrka, sedan alla medverkande biskopar och präster hade övat vigningsmässan.
Och på söndagens morgon sköts salut i staden, för då kom kung Harald. I närvaro av honom vigdes sedan prosten Tor till biskop. Det var en fin och varm vigningsmässa med många medverkande gäster, barn och körer. Fina psalmer och innerliga böner. Det blir säkert bra för vårt grannstift med biskop Tor.

Det är något visst med Nidarosstiftet. Jag känner att där finns en avspänd religiositet med Kristus i centrum och med omsorg om de små och utsatta. Och detta i en domkyrka som är nationalhelgedom för hela Norge.

Vi har goda grannar. Den kontakten behöver vi i Härnösands stift.

Församlingsafton

Skakar av mig snön på domkyrkotrappan.
Kommer lite sent till kvällsmässan
men inte För sent.
Hinner landa, känna och ta emot.
Prästen läser om Pappa Panov
som fick lära sig se Kristus i sin medmänniska.

Stillhet. Överlåtelsebön.

-Nu är ni välkomna fram och tända ljus,
skriva böneämnen och få personlig förbön.
Eller bara gå och titta på vår julkrubba.

Går fram till ljusen.
Kramar Majas hand och möter hennes blick.
Går till krubban längst fram.
Snart är vi där. Vid julundret.

Heliga barn av Betlehem... Jättefin förbön.
För dig utgiven. För dig utgjutet.

Välsignad går jag ut till snöandet igen.
Myllrar med de andra till adventsfest i församlingsgården.
Och där sitter ett helt gäng från Café Trädgår'n.
Det gör min kväll.

Lucia kommer. Gröt och skinka kommer. Och kaffe.
Bilder och berättelse om klimatkonferensen nyligen i Uppsala.
Astrid var där vid det stora interreligiösa mötet.

Och lotter och skålar på bordet till kyrkans internationella arbete.
Och Rune vinner. Och Karin vinner.
Och allt är som det ska på en församlingsafton.

Varför tycker jag så mycket om det här?
Gno efteråt med disk och ställa i skåp och torka bord ställa tillbaka stolar.
Känna att församling, det är ett bygge. Det är vad vi gör den till.
Märka att fler och fler blir till namn och ansikten för mig.

Få jobba med de andra i internationella gruppen för ett gott syfte.
Känna det världsvida ansvaret,
att allt det goda Lucia sjunger om
är till för fler än oss som sitter här i värmen.

Mening.

Kompdagar

En vacker vinterdag när Åsa åkt till Umeå på kurs
och det är så lugnt på jobbet att jag t.o.m. får tid att ändra mina webbsidor,
tar jag min själ i min hand och fattar ett beslut.

Ibland måste man bara bestämma sig.
Varför stå vid skrivbordet och känna julen stressa?
Jag tar ut kompledighet två dagar och går hem.

Inget märkvärdigt egentligen. Massor av människor gör det.
Men mitt arbete bjuder inte på så många andningshål.
Det känns som en lyx när det händer.

Och hemma möter Mozart och Mozart.
Först en härlig promenad med hunden i det bleka solskenet,
och sedan en härlig stund med mästaren vid pianot i arbetsrummet.

Alltså, jag bara säger det: Andra satsen ur Mozarts c-mollkonsert KV 491!
Den är bara så vacker.
Som en vit stilla vinterdag i ren luft.

Kompdagarna börjar bra.

Andra advent

Ska det bli någon jul, så måste den börja nu snart.
Idag har jag ägnat den kraft Gud gett mig åt hemmet.
Hyllor har flyttats, pianot har flyttats.
Nya rum har tagit form.

Det var bara nödvändigt.
Jag passade på medan Åsa var på missionsauktion.
För första gång har jag helt ensam förflyttat ett piano
från ett rum till ett annat.
Och burit två hundra böcker från ett rum till ett annat

Bereden väg för Herran, typ.
Nu kan julen börja.
Kom an bara.

Svendagen

December kryper ihop och kurar skymning.
Trulande går vi rakaste vägen till och från,
trötta som björnen, fast utan ide.

December kostar kraft och även reservkraft.
Mörker på förmiddan och mörker när vi går hem.
Sinnena går på halvfart och själen står på vänteläge.

December lovar så mycket, glitter och tomtar och klappar.
Tunnelseende går jag igenom Åhléns och orkar inte.
Flyr hem till tvättstugans handfasta utmaning.

Två veckor tills vändpunkten.

Okränkbart?

Livet är okränkbart. Så säger varje offentlig talare. Och det låter så rätt.
Men vi har lagstiftat bort rätten till liv i och med rätten till fri abort, har vi inte?
Jag mår dåligt av det, fast jag inte vet vad alternativet skulle vara.

Vi är emot dödsstraff med hänvisning till livets okränkbarhet.
Men varför gäller inte rätten till liv de svagaste av de svaga, nämligen de ofödda?
Trettiotusen barn blir aldrig födda i Sverige varje år .

Livet är okränkbart. Därför vägrade jag vapen en gång.
Sen blev jag älgjägare, för djur är ju inte människor!
Vilket liv är okränkbart?

Det är okey att döda en mygga och en mus, men inte en mänsklig inkräktare.
Det anses okey att abortera ett mänskligt foster, men inte en rå mördare.
Det är i sin ordning att döda en fiende i krig, men inte en våldtäktsman härhemma.

Om vi tar mänsklig vävnad och odlar den, vems är den då?
Och alla som i framtiden blir klonade, vilka är dom?
Knappast helt unika i Guds ögon. Eller?

Gud! Det har blivit så komplicerat!
Hur ska vi idag navigera på moralens krabba sjö?
Ska vi inte ens lyssna på vårt samvete längre?!

Messias

Ikväll har jag varit på höstens första körövning.
Man kan säga att jag har lagt av mig vad gäller körsjungandet.
Vilket är underligt, eftersom det är så roligt!

Nu gäller det Händels Messias,
fjärde advent i Härnösands domkyrka.
Välkommen.

-For unto us a child is bo-orn
Unto us, unto us
a child is given...

Härligt att få börja smaka på de orden redan kring första advent!
De gamla Jesajaorden om Messias födelse.
Så att de hinner in i mig till jul.

Sången om Gudabarnet, underverkens underverk.
Hur många sånger har han fått egentligen?
Mitt hjärtas i alla fall.