Församlingsafton

Skakar av mig snön på domkyrkotrappan.
Kommer lite sent till kvällsmässan
men inte För sent.
Hinner landa, känna och ta emot.
Prästen läser om Pappa Panov
som fick lära sig se Kristus i sin medmänniska.

Stillhet. Överlåtelsebön.

-Nu är ni välkomna fram och tända ljus,
skriva böneämnen och få personlig förbön.
Eller bara gå och titta på vår julkrubba.

Går fram till ljusen.
Kramar Majas hand och möter hennes blick.
Går till krubban längst fram.
Snart är vi där. Vid julundret.

Heliga barn av Betlehem... Jättefin förbön.
För dig utgiven. För dig utgjutet.

Välsignad går jag ut till snöandet igen.
Myllrar med de andra till adventsfest i församlingsgården.
Och där sitter ett helt gäng från Café Trädgår'n.
Det gör min kväll.

Lucia kommer. Gröt och skinka kommer. Och kaffe.
Bilder och berättelse om klimatkonferensen nyligen i Uppsala.
Astrid var där vid det stora interreligiösa mötet.

Och lotter och skålar på bordet till kyrkans internationella arbete.
Och Rune vinner. Och Karin vinner.
Och allt är som det ska på en församlingsafton.

Varför tycker jag så mycket om det här?
Gno efteråt med disk och ställa i skåp och torka bord ställa tillbaka stolar.
Känna att församling, det är ett bygge. Det är vad vi gör den till.
Märka att fler och fler blir till namn och ansikten för mig.

Få jobba med de andra i internationella gruppen för ett gott syfte.
Känna det världsvida ansvaret,
att allt det goda Lucia sjunger om
är till för fler än oss som sitter här i värmen.

Mening.