En annorlunda jul

För första gången någonsin har julen förflutit utan ett enda kyrkbesök.
I stället för julefrid kring barnets krubba har det rått flyttfeber.
Vi ramlade in i Sverige och Härnösand måndag kväll förra veckan, gjorde klart husköpet på tisdagen och ägnade sedan tre långa dagar åt att bära möbler och packa upp flyttlådor.
Det kändes lite bråttom eftersom vi skulle få barnbarn på besök på annandagen. Men det gick, och när barnen kom hade vi packat ur 80 kartonger, hängt upp julgardiner och lagt dukar på borden.
Därmed blev julen som den blev.
Någon gång ägnade jag Josef och Maria en tanke. De hade också logistikbekymmer kring sin resa till Betlehem, för att inte tala om hur de skulle fixa sig logi innan barnet kom.
Sedan föddes Gud som människa mitt i deras röra och ovisshet.
Skön tanke, för mig, detta år.

Ett beslut och dess vånda

Hustrun och jag har beslutat oss, vi kommer att flytta hem till Sverige till våren.
Tanken har funnits där alltsedan sommaren och har mognat fram mer och mer.
Det är alltid svårt att bestämma sig för en flytt.
Breaking up is hard to do. Många blir så ledsna. Vi med.
För vi har ju trivts så otroligt med denna stad och dess svenskar.
Många har blivit oss så kära.

Här är det också på många sätt så lättlevt. Jämnt sommarklimat året runt gör att det är först nu i december som jag behöver extratröjan under jackan.
Här är så otroligt vackert och mångfasetterat. SF är en väldigt spännande stad, en smältdegel av skiftande kulturer.
Och här har jag och hustrun förmånen att få arbeta tillsammans med det vi brinner för.
Här har vi också några av barnbarnen inom räckhåll, och syskon och syskonbarn inom landets gränser.

Men -
Vi har från första dagen vetat att denna saga måste ta slut en dag.
Och denna höst har övertygat oss om att det börjar bli dags.

I april kommer hustrun att börja en ny tjänst inte långt från Härnösand där vi åter skall bo.
Men till dess skall vi ge järnet för Svenska kyrkan San Francisco.

Mjällvarning!

Hu så hemskt!
Bliv aldrig sekreterare i en förening/församling om du inte är datafreak!
Jag säger det bara, och jag säger eder en gång till:
Bliv aldrig sekreterare om du icke i sanning begriper dig på din Mac!

Jag har idag gjort bort mig något alldeles otroligt.
Har gruvat mig i två veckors tid inför det oundvikliga.
Och idag inträffade katastrofen klockrent.
Sekreterarkatastrofen.

Det handlar om ett årligt brevutskick inför julen.
Församlingen skickar då och då ut brev och mail till medlemmar och intresserade.
Och det åligger kyrkorådets sekreterare att göra jobbet. Det kan vara inför val av nya kyrkorådsledamöter, inför årsmötet eller en stundande fundraising.

Eller Inför Julen.
Idag gällde det Det Stora Utskicket Inför Julen.

Inför årets slut skickar vi ut ett julbrev med en begäran om en s.k. Year-end donation.
Det går ut till våra fem-sexhundra hushåll på maillistorna.
Ja käregud, inför dem alla gjorde jag totalt bort mig idag.
Här vid datorn.

Det måste ju vara lite status, lite värdighet, lite tyngd,
när Svenska kyrkan tillskriver sina tillskyndare i San Francisco Bay Area, eller hur?
Ett utskick skall ju förhoppningsvis skapa ett omedelbart förtroende
och inbringa en massa dollar till nästa års verksamhet.

Igår satt jag och vek brev och klistrade kuvert till dem som vi inte har epost-adresser till.
Det var ett tryggt jobb, men vägen dit var förvisso ångestfylld.
Det gällde att skriva ihop ett julbrev men en oemotståndlig vädjan om stöd
och skicka med ett annat brev om medlemsskap för 2016.

Vid förra brevutskicket för två månader sedan lyckades jag blanda ihop två familjer
som var för sig hade skänkt pengar till vår Fundraiser, dock olika summor.
Jag tackade dem varmt men kallade dem vid varandras namn
och särskilt för att de hade skänkt den summa som de inte hade skänkt...

Idag gällde det att göra det kritiska epost-utskicket av jul- och medlemsskapsbreven.
("Jag satt vid min ödsliga Mac en kväll och beskådade ängarnas höst..." (Dan Andersson))
Med bävan lade jag in mottagare, c:a fyrtio åt gången, en julhälsning och julprogrammet
samt de två bilagorna, själva breven.

Trodde jag iaf.
Tryckte på Skicka.
För att inte tynga utskicket går det varje gång till 40 adresser bara.
Såja.

Tills: Oj, jag glömde visst bilagorna, dvs det viktigaste av allt.
Det tar två utskick à 40 adresser innan jag kommer på det.
Skyndar mig således att sudda ut malören genom ett snabbt andra mail:
- Och så var det bilagorna ja... typ. Lite smågenant sådär.

Börjar bli svettig, stirrig och mjällig i håret!
Var det inte det här jag visste!
Jag kommer att göra fel!
Jag kan inte det här med data, i synnerhet inte Mac-data!

Inga problem, det är ju bara 2x40 pers som inte har fått bilagorna.
Kopierar alltså utskicken och skickar till alla på hela listan. Såja.
Sedan ringer en man till hustrun och säger att han inte kan öppna bilagorna.
Jäsingen! Mer svett. Mer mjäll.

Jag har bara kopierat det första mailet rakt av med bilagor och allt.
Och då kan bilagorna tydligen inte öppnas av adressaten.
Så - inför hela den svensk-amerikanska stödtruppen visar jag min totala datainkompetens
genom att skicka mail som 1 saknade bilagor och 2 som inte gick att öppna.

Dvs. alla hundratals svenskar och svenskättlingar i San Francisco Bay Area
har idag blivit förvissade om
att Svenska kyrkan San Francisco faktiskt behöver en riktig sekreterare
som kan sin sak vid datorn.

Dock - hursomhelst -
nu har alla fått sitt utskick, får vi hoppas.
Och det finns nog fler än jag som kämpar i cyberrymden.
Finns det kurser för utlandskyrkosekreterare..???