Vändpunkt

Helglad och helslut efter ett enormt välgörande besök från SKUT:s ledning i Uppsala.
Känner mig sedd och bekräftad för att inte säga uppmuntrad och stärkt.
Tillsammans med församlingens årsmöte var det här vårens höjdpunkt.
Nu kan jag börja nedräkningen till sommarens sverigeresa.
Hoppas jag.

Incident vid poolen!

Vi sitter i solstolar vid helgens hotellpool.
Allt är frid och fröjd. Solen skiner, vi läser och mår.
Rätt vad det är reser sig en familj från ett bord bredvid oss och skyndar mot utgången.
Strax därefter  kommer en kypare ut och undersöker platsen där de suttit.
När han ser att vi ser honom, kommer han fram och frågar hövligt om vi vill ha något att dricka eller så...
Hustrun har redan noterat att det ligger en död råtta bredvid deras bord.
Vi sitter lugnt kvar. Den är ju död...
Och säger att Tack, vi är okey.

Snart kommer kyparen tillbaka åtföljd av en säkerhetsman för att okulärbesiktiga platsen för det inträffade. Han är helt svartklädd med ett märke på skjortbröstet och en massa walkie-talkies och grejer runt det breda bältet. Han snokar igenom platsen och försöker samtidigt se ut som om han är en av badgästerna. Det lyckas inte så bra. Jag kan inte låta bli att lägga ifrån mig min spännande bok.

Råttan ligger där på stenbeläggningen vid buskaget vid bordet där familjen nyss satt.
Den är rätt stor och jag tänker att den nog inte orkade ända fram till vattnet efter att ha ätit av råttgiftet.

Kyparen lägger ett lakan över liket. Kanske det är en handduk, jag ser inte så noga, och har svårt för att hålla mig för skratt. Säkerhetskillen tar upp sin walkie-talkie och pratar medan han ser sig omkring. Sedan kommer en man till ut, troligen en chef eller nåt, och de samråder.
En av dem går in och kommer sedan ut med en papplåda medan en annan av dem hämtar en av poolens håvar, ett kanske mindre lyckat initiativ.

Under tiden kommer en kvinna ut från the Front desk, alltså från receptionen och tar del av det fruktansvärda som skett. Hon återvänder snabbt in för att lugna ev. upprörda hotellgäster.
De andra tre ombesörjer så diskret de bara kan att liket blir lagt i pappkartongen och ivägburet.

Efter denna oerhört upprivande incident lägrar sig åter lugnet över poolområdet. Där är faktiskt inga andra gäster kvar än vi två och en kvinna på andra sidan poolen som inte verkar ha sett ett dugg av det hemska som just skett. Hon bara solar och läser.

Vi återgår till litteraturens värld och höjer inte ögonbrynen förrän en delegation kommer ut från hotellet. Det är Krisgruppen. Hon från receptionen och vår vän kyparen. De stannar hos oss och frågar ursäktande hur vi mår efter den inträffade incidenten med råttan.
Vi säger Fine, we are all right. It wasn't really a big deal, etc.
-Well, if there is anything we can do for you, just let us know, säger dom ytterst ödmjukt.

Då far f-n i mig, och jag säger att om ni ger mig en öl så lovar jag att hålla tyst.
Och! Dom! Hämtar! En! Öl!!!
I love America!

Sprittande konsert med SF Symphony

Idag slog vi oss lös på eftermiddagen och tog bussen till San Francisco Symphony's lunchkonsert
i stora konserthuset Davies Symphony Hall.
Och det blev verkligen en uppfriskande eftermiddag.
Symfoniorkestern framförde verk av Händel och Haydn. Och som alltid föregicks konserten av en halvtimmes muntlig presentation av de verk som skulle spelas, vilket höjde förväntningarna avsevärt. En helförtjust musikolog (som man säger här) berättade om verken och deras upphovsmän så att man var ett enda stort leende när man därefter sökte sig till sina platser.

Jag och hustrun hade platser längst upp under tak. Där fanns mycket luft till skillnad från förra konserten. Då kippade man nästan efter andan på grund av den starka parfymdoften.
Idag var tydligen inte de damerna där.
Så kom då orkestern och sin för veckan inhyrde dirigent, den holländske organisten och maestron
Ton Koopman. Trots sina 71 år och sin något gräviga kördirigeringsteknik lyckades han locka instrumentalisterna till stordåd.

Först ut: G F Händels Musik vid ett kungligt fyrverkeri, Music for the Royal Fireworks.
Ouvertyren var som ett enda fyrverkeri från den inledande pukvirveln till den allra sista tonen.
Verket fullkomligt blixtrade, sprakade och gnistrade. Ett veritabelt fyrverkeri bjöds vi på.
Nu måste jag ju erkänna att det var första gången jag hörde verket live, men jag har aldrig heller hört en inspelning med en så tänd orkester. Det var en fröjd att lyssna.
Kanske verkets sex satser framfördes i lite väl omväxlande tempi. Vissa satser var nog så snabba medan andra kändes lite väl långsamma. Men det är ju en fråga om tycke och smak.
Som helhet ett helt och hållet lysande fyrverkeri. Jag hade svårt att inte ropa Bravo!

Sedan var det Josef Haydns tur. Hans Sinfonia Concertante i B-dur framfördes, och nu fick jag lära mig att en Sinfonia concertante är en blandning av en symfoni och ett verk för soloinstrument och orkester. Här var det en kvartett ur orkestern som stod framme vid dirigentpulten. En fiol, en cello, en fagott och en oboe var verkets soloinstrument. Jag lade särskilt märke till violinistens briljanta spel. I programmet stod att hon, Nadya Tichman spelade på en riktig Stradivarius från 1724! Cellisten var lysande även han, Amos Yang hette han. Verket måste vara ett kompositionstekniskt mästerverk med ett mycket nära och fantasifullt samspel mellan solister och orkester.

Efter paus bjöds vi på Haydns 103:e symfoni  i Ess-dur som kallas Drumroll. Haydn var ju mycket lekfull i sin musik och skämtade ofta med sina högättade åhörare. För att inför konserten "äska tystnad " inleds verket med en hejdundrande pukvirvel som utan tvekan får åhörarna att sluta surra i bänkarna.

En ljuvlig konsert idag.
Tack SFS och den sprittande 71-åringen Ton Koopman!

Tack!

En dag som jag måste skriva mer om,
men nu är jag för trött.
Vi har haft en jättefin gudstjänst och ett gott kyrkkaffe,
och därefter ett klargörande och framåtsyftande årsmöte med församlingens medlemmar.
Samt! ett spännande konstituerande sammanträde med det nya kyrkorådet.

Ja, jag vet.
Det är nog inte många som tycker det här låter särskilt upphetsande.
Men det var det.
Och jag tackar Gud.