Vid Oringen

Oringstjärnen är trolsk, spännande. Och ikväll helt stilla.
Vackert solbelyst från väster och vattenytan spegelblank.

Jag passerar den två gånger under min stavgångstur ikväll.

Vid tjärnens sydända där utloppet börjar till vår bäck ligger en stor bäverhydda. Längre ned korsar bäcken gamla efyran och rinner över på vår sida vägen. Där har bävrarna sitt skafferi. Från vägen syns att dom har gått hårt åt asp, sälg och björk. När jag går förbi tjärnen ikväll ser jag först något som klyver vattenytan med god fart. Måste vara en bäver på hemväg. Strax därefter ser jag att det rör sig på gungflyet bortom hyddan. Där kliver ett par tranor omkring vid sitt bo. Och ovan deras huvuden på en torr högstubbe bredvid bäverhyddan flaxar något vitt. Jag viker av från vägen för att komma närmare och ser då att det är två måsfåglar, gissningsvis gråtrutar som bygger bo.
Tre olika sorters djur och deras tre sorters bon helt nära varandra. Fascinerande.

Efter vitsipporna kommer väl sommaren

Kvällens rundvandring ner över ängen,
över bäcken
och upp mot Wiks torpet
ger vid handen
att årets vitsippsexplosion
håller på att bedarra.

Men små spjut skjuter upp ur marken.
Månne det är liljekonvaljer,
eller sommaren som sticker upp?

Einar Isacson in memoriam

”Hvad est du dog skøn,

Ja skøn, ja skøn.

Du allerlifligste Guds Sønn.”

Körresa till USA

Luleå kammarkör på topp.

Konsertsalen fylld till sista plats.

Du går fram till ditt instrument.

Bugar med en kejsares utstrålning

Och vänder dig sedan mot Grieg och hans Fire Salmer.

Liten, spenslig och vek lyfter du dina karaktäristiska armbågar och börjar spela.

Med din egen sköra själ som pensel målar du din allra innerligaste tillbedjan:

”Hvad est du dog skøn, Ja skøn, ja skøn.

Du allerlifligste Guds Sønn.”

Ni röner framgång och ger ut skivor.

Och du vet att du är den ledande körkonstnären norr om Stockholm.

Tio år senare har ditt missbruk helt förändrat bilden.

Du förlorar din kör, du förlorar din organisttjänst men får ett sista stort förtroende.

Att skriva Örnäsets egen kantat: Det himmelska Jerusalem.
Den uruppförs vid Svenska kyrkans riksmöte i Luleå 1995
av Luleå Kammarkör under Monica Wasbergs ledning
och med Rolf Ericzon vid orgeln.

Och mosaiken  i Örnäsets kyrka glöder.

Men efter ytterligare tio år är du död och begraven och ingen vet riktigt var.

Vem tog dina sista opus? Vem satt hos dig mot slutet?

Du hade ju inga vänner och bara avlägsna släktingar.

Du levde oförstådd som Max Reger och fick ett slut a la Mozart.

Du var gift med Fru Musica och hon ägde hela ditt hjärta.

Tack Einar för din gärning,
för Luleå kammarkör, för kantaten,
och för dina söndagliga koralförspel,
korta, genomtänkta, fyndiga
men obegripliga för de flesta.

Jag fick vara en av de få som fick ta hand om dig när allt gick överstyr.

Tack för att du lät mig komma nära din stora ande och dess bräckliga skal.

Du kommer kanske inte att hamna i musikhistorien utanför Norrbotten.
Kanske var du inte så stor som du själv trodde.
Men vi är några som har sett din monumentala storhet mitt i ringheten.
Du var en sann konstnär,
himmelsk
men omöjlig,
hängiven
men utan bärande relationer till andra,
så totalt ensam i ditt majestät.

Jag hoppas att du nu vilar ut
för att en dag få vakna med klar blick

i det himmelska Jerusalem

och där lyfta dina händer för det stora uruppförandet.

Ett ögonblick vid grillen

Högt däruppe
ett solbelyst moln
en svävande bomullstuss
Lätthet

Moln som möter trädtoppar
Allvarliga granar
stilla
högtidliga

En trappa ner
Full fart i lövträden
Talgoxar och blåmesar
i fartfylld tävlan om holkarna

Ännu längre ner
Rönnar
tuktade av vinterns älgar
men tydligt beslutsamma

Och närmast marken
och mig
en grill med doftande kotletter
kryddade med ögonblicket

Svenska kyrkans grundkurs!

Ja så har det då hänt igen.
Jag är hög.
Har nämligen idag mött ett gäng vetgiriga och diskussionslystna grundkursare.

Ett sextontal människor i varierande åldrar som vill veta mer om Svenska kyrkan.
Jag menar, kan man ha det bättre förspänt som präst?
Ungefär ganska precis exakt som när jag förra månaden hade kursen Växtplats.

Svenska kyrkans grundkurs vänder sig till dem som funderar på att bli kyrkoarbetare.
Några har påbörjat studier för att bli präst, diakon, kyrkomusiker eller församlingspedagog.
Andra är mest nyfikna och vill bara veta mer.

Dagens ämne: Svenska kyrkan i en världsvid kyrka.
Vi problematiserade allt från namnet Svenska kyrkan till olika biståndspolicies
och fann att ordet mission inte alls är passé.

Efter lunchen bjöd några kantorsstudenter på en kort men läcker barbershop-konsert.
Och sedan fick vi besök av två unga killar från Brasiliens evangelisk-lutherska kyrka.
De har under tre månader besökt vår kyrka inom programmet Ung i den världsvida kyrkan.

De tyckte det var läckert och samtidigt lite konstigt att vi hade biskopar i Svenska kyrkan.
De har ärvt ett tyskt koncept av lutherdom,
en synodal form med valda funktionärer på alla poster och ingen ämbetshierarki.

De var förvånade över att vi hade så stora kyrkor men så få kyrkobesökare.
De tyckte mycket om den öppenhet och värme de mött,
samt att de fick så mycket "fika, kanelbullar, pyttipanna".

På söndag avslutas hela den långa halvåriga kursen,
och då går de här härliga människorna vidare, var och en med sin mission.
Och killarna från Brasilien reser hem igen med nya ögon troligen.

17 stavelser vår

Mitten av maj månad.
Mindre och mindre mörker.
Natten bär ljus.

Majlördag

En mycket ledig dag går mot sitt slut.
Jag har handklyvt  och späntat ved till braskaminen
samt p.g.a. känslan i ryggen funderat på att köpa både vedkap och vedklyv.

Jag har suttit med hustrun på altanen (händer inte så ofta som du tror)
och pratat om framtiden
medan talgoxarna hade husvisning i holkarna kring vår stugtomt.

Dagens höjdpunkt blev när vi levererade julklappen till K och M,
dvs en afton på Exotic Spa i Härnösand.
En snabbförflyttad minisemester till Thailand, vill säga, oerhört avkopplande.

Det är inte ofta vi får en så ledig lördag.
Och idag tror jag inte det har regnat ens.
Det bidrar också till lyxkänslan.

Att sedan få åka ut till stugparadiset vårat,
och där äta resterna av gårdagens grillning
avslutade dagen helt perfekt.

Tack Gud för idag.

Oj, det blev visst kompledigt idag

Efter en snabbis på kansliet kunde jag inte hålla mig.
Väl medveten om mitt höga kompsaldo hade jag inget att säga till stiftets försvar.
Jag bara drog. Ut till Skog.

Däremot kände jag inte för att slå några stegrekord idag. Men jag knogade ändå ihop ca tolvtusen under dagen. Satte fyr på den två år gamla sura majbrasan, och det med en enda tändsticka och näver! Sedan till veboden där jag högg ved och späntade stickor. Såna gånger saknar jag Goodson från Njombe. Han kunde konsten han. Och så har jag krattat förstås.

Och eftersom vädergudarna på teve hade förutspått sol i vårt område så såg jag till att bli klar med alla jobb tills solen bröt fram vid tretiden. Då tog jag en skön promenad med hunden. Sen in i duschen för att få av mig dagens brandrök och lövhögar.
Sen! tog jag en sittdyna till utemöbeln och gick ut och satte mig för att lösa korsord på min kära altan.
Då precis gick solen i moln igen, och så var det med den den stunden.
Det blev ryggläge inne med korsordet i stället. Inte så illa det heller.

Hur ska jag kunna uppamma nån arbetsmoral i morgon..?

Upp du late!

Nu är det slut på slöandet.
Nu ska jag komma igång.
Jag har börjat Korpens stegtävling.

Efter en mer än stillasittande vinter har jag nu bestämt mig.
Är ju lite fånig, så jag behöver stöd av jobbets friskvårdsprogram.
Och nu är det dags, sex veckors räknande av varje steg jag tar.

Idag gick jag ut hårt.
Tog en morgonpromenad före frukost i ett vårfagert Uppsala.
Sen en extra runda runt järnvägsstationen både på Uppsala C och Sundsvall C.

Och ikväll en 3,5 km runda i Bondsjöhöjdens motionsspår.
Gick i mål på över 14000 steg.
Alltså!

Vilka jag tävlar mot?
Vi är bara ett par stycken på jobbet som har valt denna motionsform i vår.
Men jag går ut hårt i en stolt och ädel tävlan mot mig själv.

Sen får vi se hur långt det bär. Kul iaf.

Bakslag men hopp om vår

Efter den gångna valborgshelgens kaskad av förromantiska excesser
måste jag konstatera att den här veckan kommer att handla om ett par bakslag.
Vädret, jovisst, kylan återvänder och kanske vi får uppleva snö i maj.
Men till bilden hör också en sjuksal med oro och ångest, dit mina tankar hela tiden går.

Taltrasten fortsätter att tro på en sommar.
Sjunger för full hals redan vid tretiden på morgnarna utanför sovrummet i stugan,
fast det ännu är så hopplöst mörkt då.

Bäcken fortsätter att strömma
trots alla varningsrop om föroreningar.

Och solen kryper upp ovan horisonten lite tidigare för varje dag.

Den trotsar alla rapporter om global uppvärmning
och ökande cancertal.

Solen och bäcken och trasten tycks tro på livet,
fast sjukdom och död hela tiden hotar
och vill kyla ned våren med mer snö och misströstan.

Är det detta som är livets mysterium,
maskrosens mirakel i asfalten,
vårens tilltro till ljuset och värmen,
människans trotsiga kärlek till livet?

Pastoralsymfoni

Sats 1. Erwachen hetirerer Emfindungen bei der Ankunft auf der Lande.

Det är första maj och vi kör genom vårt undersköna landskap Ångermanland

för att hälsa på syster och syskonbarn i Mjällom.

Det är hur vackert som helst.

Tussilago! Jag säger bara det: Tussilago.

Överallt! I stora klungor som jag aldrig sett förr.

Och där bredvid: vitsippor. 

Vanliga år kommer tussilagon först och vitsippan sen,

men nu vill tydligen båda tävla om uppmärksamheten.

Hur trött man än är vaknar varma känslor inombords av resan genom landsbygden. 

Sats 2. Szene am Bach.

Vi kommer åter till Ytterskog, parkerar bilen och går över bäcken till vår sida.

Bäcken är våryster, kastar sig utför avsatsen under vår bro.

Runtomkring sjunger fåglar: Väl inte vaktlar och sånt som i pastoralsymfonin,

men väl gransångare, rödvingetrastar, bofinkar.

Jag stannar till på bron och andas in bäck-scenen.

Sats 3. Der Sturm

Vi hade två häftiga stormar här i vintras.

En från öster och en, Dagmar, från väster.

Dagmar knäckte två granar bredvid vår stuga.

Sju meter upp bröts de rakt av och landade strax utanför vår altan.

Eftermiddagen går åt till att hugga grenar och köra till brasan,

såga itu stormfällena, bära bort och kratta rent. 

I vårsolen börjar svetten lacka.

Härligt.

Sats 4. Hirtengesang. Frohe und dankbare Gefuhle (ska vara tyskt y) nach dem Sturm.

En välgörande dusch efter slitet med granarna.

Och vatten, flera glas vatten.

Sen vidtager middagen. 

Gårdagens rester plus en rotsaksgratäng.

Ett litet glas rött under jobbet

och maten blir såå god.

Hustrun berömmer allt vad hon orkar.

Och solen dalar i väster.

Och Beethoven avslutar sin symfoni i bästa F-dur.

Och jag tackar Gud.